Tack och hej då 2023. Ett jädra bra år. Men också ett jädra sorgligt år. Kan ärligt säga att jag inte kan minnas ett år jag gråtit så mycket. Sagt farväl till räven, svärfar och goda vänner som gått vidare på tok för tidigt. Och det gör ont. Men det gör också att jag känner livet i mig ännu tydligare.
Finns ingen tid för ”jag gör det sen” Du vet ta mig fan aldrig om sen finns. Ingen stress men har du lust och det går – gör det nu. Omedelbarbums. #Levförfan så att säga. Och du, ta hand och krama de som är viktiga i ditt liv. Tjafsa inte om onödiga saker utan ta stora klunkar av livet tillsammans. Ok?
För mig själv samt ohyggligt intresserade … en liten sammanfattning av 2023:
Januari: 31 dagar #Levförfan där jag skickar ett mejl om dagen och träningspass varje söndag till ett gäng gör att jag reflekterar över mitt eget liv och varande. Vad är essensen av mitt #Levförfan – vad vill jag förmedla som förhoppningsvis ger glöd i ögonen och en kropp redo för äventyr?
Enormt tacksam över att så många vill börja året med mig.
Simmade varje onsdag, gjorde min egen hatt och gick på en fotoworkshop med Mira och Thilda. Älskar att gå kurs, lära mig saker och träffa människor som ger mig nya tankar. Mer sådant 2024, tack!
Februari: Började februari med att åka längdskidor i Långberget. Fantastiska spår. Eller ja, mest fotade jag men några mil fick jag i mina ben. Ljuvligt. (Du hittar reportaget i senaste Utemagasinet)
Blev intervjuad i Österåker NU. Kan älska att de satsar lokalt. Superlokalt.
Jobbade absurt mycket under första delen av året. Bland annat Utemagasinet, kundtidning för Unibet, tränare på Sats och lärare på Biskops Arnö. Roliga uppdrag men lite för mycket. Men jag kan älska den där känslan av att balansera på gränsen och se till att maxa sömn, återhämtning och träning för att hålla och sedan planera in rejält med återhämtning efteråt. Alla uppdrag hade deadline i princip samtidigt.
Mars: Lämnade Ute klockan 12:00 den 7 mars och tog tåget norrut några timmar senare. Och för varje ”dodonk” på järnvägsrälsen rann stressen av mig och jag fylldes med lycka. Lycka av att kunna åka hem till Lappland och landa hemma hos mamma och pappa Lantto för några dagar av vår i Lappland.
Bara ljuvligt och jag tänker att jag vill ha mer av det. Umgås med mina föräldrar och Gällivarevänner. Längdskidor med pappa. Slalom på Dundret. Löpturer med Amanda. Vinterbad med Lisa. Skidtur med Petra och Neo.
Kom hem till södern och simmade vidare med Coach Anna. Vi åkte skridskor och gjorde en liten film (se här) vilket gjorde att jag ville göra mer reels.
I slutet av mars åkte jag norrut igen. Jobbade. Åkte Dundret runt med syster. Hade fruktansvärt roligt även om hon hade problem med yrsel och behövde titta rakt fram hela tiden.
April: Tillbaka i södern var det barmark och dags för gravelcykling. En av sakerna jag bestämt mig för att göra mer av när jag inte satsar på triathlon lika mycket.
Fotade bilder för en Storytel kampanj. Alltid knepigt att ta bilder på våren som ska kännas som sommar …
Så kul! Längesedan alla fyra bodde i samma rum och umgicks dygnet runt i nästan en vecka. Empire state building. Brookyn. Secondhandbutiker. Långpromend efter High line. Mat i china town. Cyklade i central park. Träffade en gammal vän och åt brunch.
Vansinnigt dyrt men vansinnigt kul att vi bestämde oss för att åka.
Spontantrip till Trysil med vänner jag verkligen älskar. Åkte skidor och var på after-ski. Skrattade i tre dagar.
Avslutade april med att åka på ladöppning hos Erika. Det var jag och syster Lisa. Vi behövde det nog båda två. Det var som jag landade ett år som varit väldigt intensivt.
Maj: Började maj som jag börjat både mars och april … med att åka norrut. Stannade till och fikade med min vän Sussi i Umeå innan jag rullade hem till Gällivare. Och sedan vidare till Vassijaure och var med på Haglöfs skicamp. Något jag var tvungen att avboka året innan så det var lite av en revanch att landa där på fjället.
Tillbaka i södern drog födelsedagar och studentfirande igång. Bägge barnen är födda i maj och vår äldsta tog studenten. Den andra gick ut nian. Min telefon är fylld med bilder på studentfirande med dottern och diverse tränings och klätterbilder med sonen.
En annan sak som min telefon är fylld med är skjutbanor. Har skjutit hagel, älgbana och 22:a.
Spontansprang vårruset en vacker majkväll.
Juni: 7 juni tog vår dotter studenten och tiden innan var ett yrväder av andra studentfester och planerande av hennes. Det blev en helt fantastisk dag.
När jag letade en bild från studenten hittade jag den här på Kajsa, Milla och Fredrik. Kajsa gick bort i december så det kändes speciellt men fint att se henne mitt i mitt festflöde.
Simmade utomhus. Så mycket det bara gick. För att det är så jädra härligt. Ordnade bubbel och sim med Anna.
Såg att Spotify startad en poddtjänst så jag spelade in ett avsnitt med ”Vakna med Lantto” och ”Träna med Lantto”.
En av mina bilder sattes upp i en tunnel i Åkersberga. Invigde den med modellerna.
Juli: Tog på mig min hatt och drog till Schweiz med Marie.
Packade om och åkte norrut med syster Lisa och hennes barn. Njut i stora drag av att leva norrlandsliv med allt vad det innebär inklusive Laponia triathlon (som du kan läsa mer om här)
Innan våra tävlingsvänner rullade söderut åkte vi till Saltoloukta och njöt av fjäll och god mat.
Sussi plockade upp mig med Hjördis och vi rullade till Lofoten. Fantastiska dagar förutom att Sussi kraschat ryggen dagarna innan.
Kommer aldrig glömma känslan när vi satt utanför Hjördis med ett glas rose och kvällen var ljummen. Kommer aldrig heller glömma när Sussi pocherade ägg till mig på trangiakök.
Susade söderut och tog sedan tåget till västkusten och sammanstrålade med familjen. Västkustdagar med salta bad och god mat.
Avslutade juli med att gå en kurbitsmålarkurs i dalarna.
Augusti: Vår Mira börjar jobba som juniorassistent på Mannheimer Swartling och vår minsta börjar gymnasiet.
Sprang några vändor på Utö med Sara och Lisa. Allt är alltid lätt och rätt med dem.
En dag när jag och Marie satt nergrävda i jobb vid våra datorer kom det upp reklam om en Dalhalla konsert den 18 augusti. Vi bokade och njöt av en heldag och kväll i Dalarna.
Åkte upp till Idre och jobbade någon dag innan Lisa, Sara och jag sprang Idre fjällmaraton (28 km)
Sista augusti var det blodmåne och jag simmade i mörkret med Anna.
September betyder älgjakt men jag åkte först till Järvsö för att fota och ha möten om Utefest som vi arrangerar där september 2024.
Hans och jämthundarna drog norrut och jag, barnen och Rajo stannade hemma.
Fotade frisyrer, författarporträtt och en massa annat.
Oktober: Paddlade längst med Göta kanal med Marie.
Det var jävligt och underbart precis som ett höstäventyr ska vara.
#Levförfan och #Eläperkelemuggarna flyttade till Myroutdoor.
Jag jobbade med typsnitt och pratade om typsnitt. Se film här!
25 oktober gick Rajo till de evigt gröna ängarna och jag saknar honom nå så fruktansvärt.
Släppte 2023 års #Levförfan mugg som sålde slut på mindre än två timmar. Dagen innan spelade Anna och jag in en ”antikrundan” film och hade fruktansvärt roligt. Att ha vänner att leka med är värt allt!
I oktober var jag till Mallorca. Mallorca är alltid värt. Älskar ön.
November: Åkte norrut och begravde svärfar Lars.
December: En fin vän dog. Det var som hennes man skrev ”det var som att Kajsa bestämde sig för att det fick räcka nu” Overkligt att hon inte finns några kvarter från mig.
Fantastisk vinter. Skidspår i Åkersberga i början av december. En dag åkte jag skidor med Anna, nästa gång vi sågs vinterbadade vi.
Firade jul i norr och nyår i södern.
Stolt över att jag drivit Lantto AB ännu ett år. Uppnått den lön jag bestämt att jag vill ta ut och haft ett jädra roligt arbetsliv. I höstas fick jag en mentor genom nyföretagarcentrum. Vi har setts några gånger och har fantastiska samtal så det ska bli enormt kul att se vilken väg jag ska ta framåt. Det känns som det är något på gång men jag vet inte vad och det känns väldigt lyxigt att jag har en person som utmanar mina tankar och tänker större än mig. Och då är jag inte känd för att tänka litet.
Glad att kroppen tyckte att både äventyr och en till Ironman var en bra ide. Lycklig över min hjärna som ser möjligheter och kan se livet från en ljusa sidan och fortsätta framåt i de flesta situationer. Att jag fått lära mig nya saker och vågar kasta mig ut och släppa allt från ”Vakna med Lantto” på Spotify till att ha få iväg fem Levförfan nyhetsmejl, suttit i ledningsgrupper, varit lärare, föreläst, skrivit och fotat reportage för tidningar och företag jag aldrig trodde jag skulle jobba med.
Hej 2024
Ser fram emot äventyr med familj och vänner. Att lära mig köra båt. Se skärgården och hitta den mäktiga frihetskänslan ute på havet. Jag vet att den finns. Cykla massor. Åka som instruktör på träningsresor. Fota bilder som jag är stolt över och göra form som fungerar. Fortsätta utveckla hjärtat och hjärnan. Fylla år stort och härligt. Toppturer. Resor. Ta stora klunkar av livet. Tänka större och friare.
Vad säger du, vad ser du mest fram emot?
En reaktion på ”Tack & hej 2023”
det blir ett bra år sofie, det blir det.