Meny
Resten av familjen sover fortfarande. Vi nickar från varsin veranda. Går ner till havet.
Vi simmar ut. Pratar om vad som hänt sedan förra året. Flyter omkring som om tiden inte finns.
Sedan, en smula motvilligt, upp på klipporna igen. Nu varma under våra bara fötter. Vi häller upp vatten. Väljer en tepåse – låter beslutet ta tid. Vi har inget som brådskar. Tar en sipp för tidigt och bränner tungan. Som alltid. Väntar på att det ska svalna. Blicken i horisonten. Solen torkar våra kroppar och samtalet flödar.
Viktigt på riktigt blandat med rent flams. Från nutid till dåtid och tillbaka till framtid, fram och tillbaka, som en vågrörelse. En rörelse som fanns långt innan oss och som kommer finnas långt efter oss också.
Dagar vid havet. Ett reset. En reboot för hjärnan.
Malin, tack. Vi ses nästa år.
Plötsligt äger jag 50 % av ett proteinföretag. Hur fan hände det? Historien börjar med cykelträning, ett kaffemöte och en enkel fråga: hur svårt kan det vara att göra gott protein?
Årets Levförfan-mugg är en hyllning till världens ryggrad – kvinnokraften, eller vaimovoima som det heter på meänkieli. Med inspiration från min mamma, mormor och farmor – och fjället Áhkká – vill jag ge dig en kopp mod och en klunk styrka. Den här muggen är till dig som får världen att snurra.
Jag är hemma-hemma. I Gällivare. Från att ha varit mamma hela julen har jag förvandlats till barn. Det går snabbt – det
