Min första älg

Det luktar skog och skvattram. Vi går längst med myrkanten och dimman lättar sakta. Det här kommer bli en fin dag. Effy går med nosen i vädret. Stolt hållning. Hon vet precis vad som ska hända. Det är årets bästa dag. Till motsatsen är bevisad. Hans släpper Effy. 

Hon drar iväg och söker fint. Piri likaså men det tar inte stopp. Vi sitter på en stubbe och följer dem på vår Garmin. En liten hund rör sig över skärmen. Rakt spår betyder att de hittat något. Lite krokigare betyder ofta att de söker. Det är det här jag kommit upp till norraste Norrland för. Att se hundarna göra det absolut roligaste de vet.

Några timmar senare hör vi plötsligt på radion att Ko, kalv och tjur rör på sig åt vårt håll. Ett skott ljuder. Ett till. Oscar ropar på radion att han skjutit en tjur. Det rasslar till och kon passerar oss på bara några meters håll.  Vi låter den gå.

Snart hör vi kalven. Hans lockar och när den kommer nära skjuter jag. Min livs första älg. Jag har funderat på hur det skulle kännas. Om jag skulle vara nervös men när ögonblicket kommer så är det som att alla sinnen stillas, pulsen sjunker och jag skjuter. Samma känsla som precis när jag klivit av ett flygplan. Känslan av att hörsel, syn och lukter skärps och inget annat har någon betydelse.

Jag kunde inte önskat mig en bättre start på min älgjakt. Genom att få gå ett steg bakom Hans så har jag lärt mig mer om jakt på en dag än sammanlagt tidigare under mitt liv. Viskande har han berättat vad han tror hundarna är på väg att göra och var en älg skulle ta vägen om någon av hundarna skulle hitta den. Obotligt positiv i att han tror att det kommer en älg när som helst.

Efter några timmar inser jag att det är en av orsakerna till att han är en av de bästa jägarna jag känner – han är alltid beredd. Om älgen kommer där – hur får jag ett bra läge och vad händer efter det?

Lärt mig hur jag stänger bildörren TYST. Hur jag fyller fickorna med TYST godis. Hur jag går TYST över en myr. Hur jag gör mig så osynlig som möjligt mellan de tunna tallarna. Analyserat bajs, brunstgropar och huruvida ett träd blivit fejjat i år eller förra året. Lärt mig vilka tallar som är bästa att stå under när det regnar och du väntar på att hundarna ska få göra sitt jobb. Men också lärt mig att vi alltid börjar gå åt det håll som vi vill att hundarna ska jaga innan vi släpper dem och att lämna så mycket skog som möjligt orörd när hundarna är ute på sök. Att alltid röra oss mot vinden när vi tar oss till den plats där vi tror att älgarna kommer passera. Men framförallt har jag lärt mig att det sällan blir som man planerat, men vad som än händer blir det en bra dag i skogen.

En annan dag släpper vi Piri och efter en timmes sök får jag höra hennes ståndskall eka över myrarna.

Så. Vackert.

Under en timme tar vi oss steg för steg närmare och desto närmare vi kommer desto tystare är vi.

”Skäller hon rör vi oss framåt men tystnar hon står vi blickstilla. Börjar älgen springa så behöver vi ta fyra steg när den tar ett” säger Hans viskande till mig när vi hukande smyger över myrarna mot dungen där Piri skäller. Jag smyger efter och tänker att jag behöver ta fyra steg för varje Hans-steg. Stum av beundran över jämthundarna som antingen ser ut att hoppa lyckoskutt eller flyta ovanpå myrarna. 

Stänger till jackor, tar på en buff, handskar och gör oss så osynliga som möjligt. Garmin säger att vi är drygt 50 meter från Piri men framför oss ser vi bara ris. Efter ett tag ser jag två skuggor röra sig i riset. Två älgar. Ko och kalv. Hans frågar om jag vill skjuta men jag viskar tillbaka att han gärna får göra det. Jag tycker det är svårt och bara tanken att jag skulle råka skadeskjuta älgen eller hunden gör valet enkelt. Hans är en otroligt mycket bättre skytt än mig. Vi sitter i dungen och siktar en timme. Piri skäller. Och skäller. Och skäller.

Pang. Hans skjuter. Kalven faller och vi tar oss dit och ropar in Piri.

Till morgonkaffet sa jaktledaren att vi skjuter kalv och tjur men sparar kor med tillägget “Skäller det så smäller det.” Det vill säga att det är ok att skjuta en ensam ko OM det är en unghund som skäller på den.

För mig är jakten självklar. Den tillhör min historia och jag planerar vårda den. Jag väljer att äta kött och vill att de djur jag äter ska haft det bra fram till den millisekund den dör. Jag äter hellre grönsaker än köper kött där jag vet att djuren med största sannolikhet haft ett dåligt liv.

Kommer aldrig att glömma min diskussion med några män i Bhutan – där de inte dödar djur. De kunde inte förstå hur jag kan tycka att jakt är något bra. Jag kunde inte förstå hur man kan välja att äta kött – bara någon annan dödat det. För i landet Bhutan dödar man inga djur, men det är bara 30% som är vegetarianer – vilket betyder att 70% köper kött från Indien. I min värld galet i flera nivåer.

Tack, tack, tack livet som gav mig en älgjakt att komma ihåg resten av mitt liv. Ser fram emot att lära mig ännu mer och en dag föra vidare kunskapen till nästa generation.