Att komma tillbaka till en plats där allt är som det alltid varit. Samma klippor. Samma ljud av vatten mot sten. Fast generationerna växlar.
Resten av familjen sover fortfarande. Vi nickar från varsin veranda. Går ner till havet.
Vi simmar ut. Pratar om vad som hänt sedan förra året. Flyter omkring som om tiden inte finns.
Sedan, en smula motvilligt, upp på klipporna igen. Nu varma under våra bara fötter. Vi häller upp vatten. Väljer en tepåse – låter beslutet ta tid. Vi har inget som brådskar. Tar en sipp för tidigt och bränner tungan. Som alltid. Väntar på att det ska svalna. Blicken i horisonten. Solen torkar våra kroppar och samtalet flödar.
Viktigt på riktigt blandat med rent flams. Från nutid till dåtid och tillbaka till framtid, fram och tillbaka, som en vågrörelse. En rörelse som fanns långt innan oss och som kommer finnas långt efter oss också.
Dagar vid havet. Ett reset. En reboot för hjärnan.
Malin, tack. Vi ses nästa år.
