Tävling

Stockholm triathlon – alltid en bra dag! Det börjar kännas som en tradition att jag och Lisa är speakers vid startområdet. Obeskrivligt roligt att heja iväg cirka 3000 triathleter.

Några gånger frågade jag i startgruppen (det är ca 100 startande var 15 minut från 08:00 på morgonen till 14:00 på eftermiddagen) hur många som körde för första gången och det kändes som att det var 80% som räckte upp handen. Och det här är det som är så kul – det är alla. Den yngsta startande var 14 år och den äldsta 73 år. Genomsnittsåldern är 41 år. I växlingsområdet (där du byter från simning till cykel och sedan från cykel till löpning) hittar du allt från snabba 100 000 kr cyklar till vanliga cyklar med cykelkorg. Alla är välkomna!

Hittade huvuddomare Stade – han berömde dom tävlande och tyckte dom flesta skötte sig exemplariskt.

En annan sak som börjar bli tradition är att intervjua Liselott Silwer som startade gruppen Triathlontjejer på Facebook.

Världens bonus är det att få kramas med triathlonvänner – som Sara som simmade i ett stafettlag. 

Hejade ut alla på löpningen (och hojtade nummerlappen ska vara fram när du spriiiinger)

Lite extra kul är att det känns som det blir fler och fler från andra länder. Det var såklart mest Svenskar men jag pratade men tävlande från England, Tyskland, Frankrike och Finland. Det var någon engelskspråkig i varje startgrupp så jag fick plocka upp min brittiska engelska (har bott i England och blir full i skratt när jag pratat ett tag för att jag går över till någon slags Monty Python liknande engelska …)

Vi försökte göra vårt bästa för att informera, peppa och lugna alla som skulle starta. Det är otroligt kul och lärorikt att stå bredvid på tävling. Att säga saker i högtalarna och sedan frågar personen bredvid oss om exakt det som vi precis sa. Jag tar på stora leendet och säger det igen, på ett annat sätt. Vad man tar in när man står där stressad över att hoppa i och simma är väldigt selektivt – vilket är bra att lära sig eftersom jag förmodligen är precis likadan innan tävling.

Något jag däremot inte förstår är hur vuxna människor (som gått i mål) kan skälla ut barn som är funktionärer för att dom inte släpper in eller ut dig ur växlingsområdet. Vi kan skylta tydligare – absolut! Men bara för att du är trött och vill ta den närmaste vägen in eller ut så behöver du inte skälla ut personen som står där helt gratis hela dagen – allt för att du ska få en bra tävling, pepp och energi och dessutom hålla obehöriga ute ur området så du ska våga lämna din cykel i området.

Kan vi inte bestämma såhär inför nästa år:
1. Tävlingen skyltar, informerar bättre och kanske kan vi ha en bevakad extra in och utgång nära stadshuset i slutet av dagen. (Och får vi äran att vara speakers så ska vi informera, peppa och lugna ännu bättre) 
2. Du läser tävlings-PM och så lovar du att vara ditt allra snällaste mot alla som jobbar med tävlingen. Ok? Puss.

Simmade, cyklade och sprang du? Om ja – berätta! Vad var bra, vad kan bli bättre? Och har du skrivit en racereport – kommentera med en länk så jag har något att läsa ikväll.