Jag är fortfarande sur för att Ironman Kalmar gav mig en punktering i present – precis när det var som roligast. Men jag erkänner jag blir glad av den här filmen och tänker jo jag ska nog göra en till eller två Ironmans. Men jag är inte anmäld till någon ännu. Fortfarande inne i min ”tråka-ut-mig-och-vila-upp-mig-september”. Väntar på att kroppen och huvudet ska gå igång på något. Det kommer. Men inte ännu.

Laponia triathlon 2025
”Jag hatar det här jävla loppet, jag är glad att det är sista gången” muttrar jag med regnet rinnande lägst med ryggraden, blöt från topp till tå efter 18 mil på cykel. Men innerst inne vet jag – det är exakt sånt här jag älskar att minnas. Det här är berättelsen om den sista upplagan av Laponia Triathlon. Om kalla kårar, varma människor och varför man aldrig ska lita på någon som säger att det är nära till Åke på toppen.
