Om man bor i Stockholm då cyklar man på Ekerö. Men inte jag. Jag bor i Roslagen och lämnar ogärna mina vägar. Det skulle vara för Mallorca eller Playitas då 🙂
Men i lördags hände det. Jag och min älskade Tysk blev guidade av Erika. Vi blev fotade i en sådan där fin busskur, sådär som jag sett att andra cyklister blivit.
Vi fiiiiikade på Äppelfabriken, sådär som jag sett att andra cyklister gör.
Och vi cyklade leende på härliga vägar, sådär som jag sett att andra cyklister gör. Gör på Ekerö.
Tack Erika för härlig tur. Tack älskade Tysken för att du alltid gör mig till en lite lyckligare variant av mig själv. Och tack livet liksom.