ÅNGALOPPET FAMILJ 2017

“Mamma, kom igen, det här skulle jag kalla swimwalk inte swimrun.” Elis min 10-åring tycker att vi borde öka. Vi ska springa och simma 3,3 kilometer och jag låter honom springa och simma först – och bestämma takten. Det enda jag vill är att han ska ha kul så han vill göra det igen, och igen och igen.

Klockan 10:00 går starten för dom yngsta – dom springer och går i vattnet. Jag älskar Ångaloppet för att det är 100% kul. Familjeloppet har ingen tidtagning och även dom yngsta får vara med om att ha badmössa, nummertatuering och vätskekontroll.

10:30 går starten för det långa Ångaloppetfamilj. 3,3 kilometer simning och löpning. I år startar jag med Elis, 10 år och Mira och hennes kompis Joanna 13 år kör tillsammans. Vi säger lycka till vid starten och börjar springa. Först en lång löpsträcka där vätskekontrollen kommer ganska snabbt, törstiga som vi är tar jag och Elis varsin mugg.

Efter några hundra meter tittar Elis bak på mig och frågar om jag redan är trött – för jag låter trött. Nej, låt mig bara komma igång säger jag. Under första kilometern hör jag en pappa och hans son diskutera om det nya Star Wars spelet Battlefront II kommer ges ut på något annat än Playstation 4? Tror aldrig dom kom fram till hur det var men jag tyckte det var härligt att lyssna på. Tänkte på min kollega Marie som gick upp på Kebnekaise med sina barn och 8-åringen tyckte att det var skönt för “han hann prata till punkt”. Marie fick lära sig allt om Pokemons.

Efter en liten bit grusväg får vi svänga ner vänster i skogen och springa ner till vattnet. Elis  leker parkour och säger att han är varm, varm, varm. Då han kan springer han rakt ut i skogen och förbi några lag – jag gör mitt bästa för att hänga på honom.

Camilla och Rebuz.

Meya och Åsa på väg upp ur vattnet.

Efter första simningen kommer den finaste löpsträckan – små fina stigar längst med vattnet och inne i skogen. 

Efter simning två kommer vi upp till jubel och applåder. Elis får raketfart och drar iväg och jag hör någon hojta “nu får du allt sätta fart om du ska hinna ifatt sonen”

Ner i vattnet för att runda en boj och sedan är det bara några hundra meter till mål. Elis drar iväg, jag försöker hålla jämna steg med honom men får kämpa. Så fort han ser målet sätter han in en växel till och jag kan på allvar inte hänga med honom. Stolt springer jag in efter honom. Han får sin medalj och säger glatt “nu får jag 20 kronor av pappa”.

Jag skrattar högt. Hans har alltså slagit vad med Elis och han har lyckas hålla tyst om det hela vägen. Vi hejar in storasyster och hennes kompis Joanna och en hög med vänner innan vi slår oss ner och äter morotssoppa i gräset.

Fredrik och Isak.

Extra roligt är att det kändes som en reunion med ett gäng gamla fallskärmsvänner. Vi räknade att vi var åtta fallskärmshoppare som nu hade fördubblat oss. En gång i tiden hängde vi på packmattorna och väntade på nästa hopp (eller bättre väder). Nu hänger vi och väntar på att få simma och springa. Människor jag gillar, och saknar att träffa varje solig helg.

Tack Ångaloppet. Så kul! Nästa år blir det familjelopp på lördag, tältning och långt lopp med syster på söndag. Längtar redan!
Foto: Ångaloppet.