Nuru. Nu är jag en riktig löpare. Jag är skadad.
Nä, det är inte allvarligt men under slutet av Ö till Ö gav höger fotvalv upp. Det kändes som jag ville sätta höger fotvalv på en gren i varje steg.
Vilade och körde rörlighet i drygt tre veckor sedan kom det här med NYCM upp. Så jag började springa. Lycka, lycka. Men förra veckan så sa foten ifrån. Min vana trogen att ta reda på orsak och åtgärda innan det blir något större gjorde att jag frågade Andreas och han testade igenom mig och konstaterade att det är en muskel som fäster just under foten och går upp i vaden, den som får jobba hårt för att inte foten ska trampa inåt vid varje steg som var lite sur på mig.
Han ordinerade stabila skor för att avlasta och tre övningar (lovar – jag ska filma dom för dom är bra för alla löpare …) och så skickade han vidare mig till Jessica Parnevik Muth som han sa är ubersmart. Vad göra? Inte göra? Fotbäddar eller träning? Själv drog han till USA. (Och jag fortsatte springa som ni vet… har funkat ok men jag känner fortfarande av foten efter en sex kilometer eller så)
Idag sa jag hej till Jessica. Grym kvinna. Vi testade igenom min kropp, fick springa på löpband och så filmade hon både fötter och resten av kroppen. Jag fick stå i den där cirkeln ni ser högst upp och försöka nå så långt jag kan med både tår och fingrar och så tryckte hon lite på min höft och kände igenom min fötter. Hon konstaterade att jag var lite sned i höften och åtgärdade det. Och så fixade hon lite med min fot. Vi gick igenom Andreas övningar, hon godkände dom och sa att om det inte är bättre om en vecka så kanske man kan överväga att stötta upp foten med inlägg i skorna bara just inför New York marathon men det kan också vara så att min fot blir glad över att min höft (läs röv) hjälper till nu så det inte behövs. Så jag fortsätter göra vad jag kan för att bli så bra jag kan just nu. Som dom tre övningarna som ska göras varje dag 09:30 och innan varje löppass.
I min värld så bygger det förtroende att inte få fotbäddar kastade på mig utan faktiskt försöka åtgärda det som orsakat problemet. Spänningen är olidlig, imorgon ska jag springa 8-10 km terräng då vet jag mer … kroppen är bra fantastisk bara vi lyssnar på den.
To be continued …
0 reaktioner på ”SKADAD”
På din rekommendation sökte jag upp Andreas. Vilken kille! Nu kommer jag att köra hårt på de övningar jag fick av honom och satsa på att bli hel. Håller tummarna för dig att det fixar sig och att du står STARK på startlinjen och igenom hela loppet 🙂 ha det super!
Åh så spännande! Alltså, nej, inte att du är skadad (för det suger ju) men liksom inlägget. SPÄNNANDE och intressant och roligt att få följa med ner på djupet. Du gör ju helrätt, ner och grotta och ta dig upp sen!
Hej Sofie! Jag undrar vad det var för övningar du fick? Det låter som att jag har exakt samma skada och jag har inte fått så bra hjälp av de jag sökt mig till. Jag har påtalat att jag tror att det är något fel i vaden, men har bara blivit hänvisad till inlägg…
Hälsningar Petra från ett snöigt Luleå