Har tillbringat några dagar tyst. Jagat hemma i Lappland. Upplevt stunder när jag är precis där jag ska vara. Den euforiska känslan av att ha hittat något där tiden försvinner och jag bara är. Enormt tacksam över att ha fått uppleva många sådana stunder i livet.
Började i Vittangi med Hans och våra hundar och flyttade mig sedan några mil söderut till släktens jaktlag.
Fick bland annat gå med Emils hund Axa. Helt fantastiskt att se henne söka av ett område och komma tillbaka till mig. Kontakten. Känslan av att vi gör det tillsammans. Ögonkastet som säger att hon ser mig och vet vad jag tänker och vilket håll vi ska söka. Att fortsätta framåt tillsammans till hon hittade älg och drog iväg en mil. Vara beredd att genskjuta men sedan se henne släppa och springa en mil tillbaka till mig. Att hon förstår att det är vi idag och väljer att komma tillbaka fast hon hade kunnat följa Emils spår. Tacksam är en underdrift. Känsla: jag vill göra det här varje dag.
Resten av mitt liv.
Vill du läsa mer om jakt så kan du läsa om min första älg genom att klicka här!
Känner du för att läsa om när jag satt på pass första gången kan du klicka här!
Eller om den heliga älgjakten genom att klicka här!
2 reaktioner på ”Smygande dagar i norr”
Ser roligt ut, samspel mellan jägare och hund:)
Det är så kul att se hundarna göra det de älskar mest.