VAD JAG TÄNKER PÅ NÄR JAG SPRINGER

Tänk att det kan vara så sjukt motigt att ge sig ut och springa ibland – men alltid så knäppt skönt efteråt. Älskar, älskar, älskar känslan efter ett löppass. Ja, jag älskar känslan efter nästan alla träningspass. Men just löpning på vintern. Det är krispigt och jag känner mig liksom glad och tuff.

Och alltså hur töntigt låter inte det? Glad. Och tuff.
Jag ska förklara. Under många år sa jag till mig själv och andra att jag inte är någon löpare. Sedan bestämde jag mig för att det är jag visst. Jag springer alltså är jag en löpare. När jag insåg att det går huuuur bra som helst att springa ute på vintern så blev jag ännu lyckligare – för löpband är fortfarande inte kul. Jag springer på det ibland för att det går att få till ett bra pass och så brukar jag tänka att klarar jag att springa på löpband så klarar jag VAD SOM HELST. Lite så.

Vad tänker jag på när jag springer? Jag brukar låta tankarna fara dit dom vill och hur dåligt humör jag än är på när jag börjar så brukar alltid hjärnan först stillas och sedan börja reda ut tankar och problem för att på slutet spruta ur idéer. Sådär så jag ibland måste stanna till och göra en anteckning i telefonen.

Ibland lyssnar jag på musik, ibland på en ljudbok men rätt ofta så tycker jag det är skönt att höra skogen och mina tankar. Just för att då kommer jag alltid hem fylld av idéer och energi.

På tävling däremot – där varierar jag mellan att tänka på hur härligt det ska bli att komma i mål, exakt vad jag ska göra då, tänka att ett steg till kan jag alltid klara och ett till och och och … Det finns tävlingar då jag har skänkt steg till personer. Alltså tänkt på min dotter i 100 steg, på min son 100 steg, på min man 100 steg, på min barndomskompis Koski 100 steg osv …  Tänkt på varför jag älskar personen, tänkt på när vi sist sågs tänkt på … ja det som kommer upp under 100 steg. Allt för att få tiden och stegen att gå när kroppen skriker GÅÅÅÅ DET ÄR JU SÅ SKÖNT ATT GÅÅÅÅÅ.

Fast idag var det bara härligt. På riktigt. Skitjobbigt under mina fyra backintervaller men ändå knäppt skönt att jag kan springa. Att solen lyser. Att …

Vad tänker du på när du springer?

Ps. Gröna skorna på bilden är nya favoriter. När Nike visade dom så trodde jag ALDRIG jag skulle gå igång på dom men nu några löprundor senare älskar jag. Det är som en strumpa upptill och så är dom vattenavvisande – ska jag vara ärlig så har jag inte bara sprungit i dom – dom har fått vara vardagsskor till jobbet också. Precis som med människor så blir jag lite extra glad när jag vid första anblicken inte är helt övertygad om att jag gillar och så kan jag inte låta blir att älska. Lite så.

Ps2. Här hittar du mina favoritprylar för vinterlöpning. Det är skrivet i januari – men det är som samma än. Förutom dom där nya gröna skorna då.