På Playitas träffade jag henne. Hon jag alltid säger RESPEKT om. Hon som får ihop livet som ensamstående mamma. Tränar åtta pass i veckan. För att hon mår bra av det. För att hon vill. För att hon prioriterar.
Hon har ett av dom härligaste skratten jag hört, sådär så man vill säga något roligt för att få höra det igen, och igen och igen. Det skrattet hördes över hela Playitas förra veckan. Till vardags bor hon med sin femåriga dotter Ella. Jobbar som frisör och butikschef. Pappan till Ella bor inte runt hörnet utan i London. Jag känner att om hon får ihop vardagspusslet och får in träning så är hon rätt person att fråga om hur man får tid till det man vill.
Hon säger att en normal vecka tränar hon sex dagar men vissa dagar kör hon två pass. 3–4 pass löpning, 2 styrkepass och en gång i veckan lyckas hon få in simning. Dyker det upp extra tid så blir det crossfit eller spinning. Säg hej till Amy!
Men det har inte alltid varit så, det var för drygt tre år sedan hon började springa lite.
Så sprang hon Vårruset, och kände ”det här tycker jag om. Det var sjukt roligt, adrenalinkicken, allt. Nu går jag igång på att slå mina egna tider. Jag jämför mig inte med andra utan det är bara min senaste tid som jag vill slå. Efter det där första loppet så blev det tjejmilen, halvmaran, Stockholm marathon, Hässelbyloppet och Lidingöloppet.”
Ska vi prata tider så sprang hon i söndags premiärmilen på 45:09, precis hemkommen från en veckas träningsläger (läs med benen fyllda av mjölksyra). Förra året sprang hon Lidingö loppet på 2.34 och halvmaran rev hon av på 1.39.
2012 sprang hon Stockholm marathon på 3:51. I år tänker hon springa in i mål när klockan står på 3:40. Jag har sett henne springa och tvekar inte en sekund på att hon kommer in någon minut före 3:35. Om du som läser det här ser henne efter banan, lova skrika ditt högsta hejarop du kan uppbåda.
Amy, hur hittar du tid?
Först och främst är jag mamma till Ella, men vill man något så hittar man tiden. Jag börjar jobba 09:30 så efter jag lämnat Ella på dagis så tränar jag. Ska hon på kalas så ser jag det som tid för långpass. Leker hon med kompisar så ser jag det som tid för träning. Ska vi äta middag med min pappa så kommer jag lite tidigare så får dom hänga och jag springa innan maten. Just nu känner jag inte att gå ut och festa är viktigt i mitt liv, men träna är viktigt så då gör jag det.
Sedan tar jag hjälp av en barnflicka tre dagar i veckan. Två dagar måste jag jobba lite senare och en dag är min dag. Tidigare använde jag den kvällen till att hänga med vänner, ta en ansiksbehandling eller något annat jag kände för. Nu är det kvällen då jag springer intervallpass med ett gäng. Oftast har jag tagit hjälp av gymnasietjejer som vill tjäna lite extra pengar. Jag hittar dom via vänner, men sajten grannar.se är också bra. Där kan man hitta barnvaktshjälp, hundvakt eller vad man behöver hjälp med. Det var en tjej som hjälpte mig som tipsade om den och sa att det var där hon och hennes vänner kollade efter extrajobb.
Jag känner bara att kan Amy hitta tid till träning så kan jag hitta tid till det jag vill. Tack Amy, du är enligt mig ren jäkla inspiration!
