Dundret

Mitt hemmaberg är Dundret. Det som jag betraktat som en liten kulle hela mitt liv. Dit jag tvingade mina föräldrar att skjutsa mig och mina vänner till. Vardag som helg. 

Minns påskdagar då man fick köa en timme för att ta liften upp för att ta soldalssvängen ner. Ofta stannade man till och pratade med vänner i solgropar på vägen ner. Minns hur jag gråtit i skogsspår för att jag grenslat en fjällbjörk i lite väl hög hastighet. Minns hur jag och Erika byggde hopp i skogen och gick upp och åkte ner, gick upp och åkte ner för att lära oss daffy och annat som var inne på den tiden.

När jag flyttade söderut så följde jag efter några år med till Sälen. Sälen som alla stockholmsvänner pratat om som fjällen. Väl där frågade jag var bergen är. Där sa dom.

Eh. Var då? 

Jag trodde på något sätt att Sälen skulle vara stort och mäktigt och blev så besviken. Dundret är ungefär en miljon gånger bättre än allt Sälen någonsin erbjudit mig. Så blev jag kär i mitt hemmaberg igen.

Nu är jag hemma och får visa mina barn “mitt” berg. Och det är helt tomt. Vi är ensamma i backen. Det finns på riktigt pudersnö om man tar sig utanför pisten. Och mitt mammahjärta jublar när jag ser sexåringen ta liften upp själv med sin kompis. Höra hur dom bubblar om vilket skogsspår dom ska ta det här åket. Hur dom kiknar av skratt när dom grenslar fjällbjörken och landar i en hög med lössnö och skriker “nu blir det dubbla poäng för att vi ramlade”. Nioåringen har jag inte sett till på hela dagen. Hon drog iväg med sin kompis och dök bara upp när det var lunchdags. Frostig i håret, lycklig och väldigt hungrig.

Visst finns det stunder när ögonen på sexåringen blir svarta för att allt inte går som han tänkt sig. På. En. Gång. Visst är det trist att dom stängde fjäll-liften för att det blåste för mycket. Men på det stora hela så kom dagen då slitet med att åka lift med barn mellan benen och ploga (lite uttråkad och med mycket mjölksyra) i barnbacken betalade sig så otroligt mycket snabbare än jag någonsin kunde drömma om.

Tack!

Ps. Är du det minsta sugen på att kombinera bra skidåkning med lite norrsken och magisk yoga så ta flyget eller tåget upp. Och svaret på frågan om det här inlägget är sponsrat av Dundret är nej. Jag har inga sponsrade inlägg. Ds.