Tisdag. På träningsschemat: ”15 mins warm up – then 4 x 2km in 4 mins 45–55s/km pace with 120s rest between – 15 mins warm down.”
Verklighet: Inte helt enligt plan. Kom fram till att det enda bra med 2-km intervaller är att 1-km intervaller inte känns lika hemska. Höll 5:07, 4:47, 4:57 och ”06:jävlaskit”-tempo på mina 2 kilometer.
Tiderna är satta mot att jag ska klara NYCM på 3 timmar och 45 minuter. Jag kan säkert skylla på att jag valde att springa i terräng eller något annat bra. Men det gör jag inte. Jag höll inte dom planerade tiderna men jag tänker ta mig tusan inte deppa för det. Jag sprang. Och jag sprang fortare än jag brukar. Och nu ser jag fram emot resten av veckans löpning, det känns som enkelt för mitt pannben i jämförelse.
Efter spåret fanns det en tipspromenad med sant eller falskt frågor. Bland annat den ovan så nu funderar jag på exakt hur mycket jag frätte sönder mina muskler under dagens pass.
0 reaktioner på ”2 km intervaller”
Långa intervaller är tuffa. Ändå luras jag alltid tro att det ska bli lätt, med ”bara” 4 st intervaller t ex. Att man aldrig lär sig 🙂
Bra kört ändå!
Klart att du inte ska deppa, du gjorde ett bra pass ju! Dessutom kommer jag att stå och heja fram dig på Manhattan om drygt två veckor, och 3.45 kommer du att ha i en liten ask! 😀
Alla intervaller är bra träning, du sprang ju fort! Sen exakta tider hit och dit, men hjärtat fick ju jobba. Sen håller jag med, det bästa med ett intervallpass är ju att alla andra pass känns enkla sen! (Säger jag som inte kört ett intervallpass på år och dar… 😉 )