Mitt rymdskepp är här och jag är käääär! Min nya cykel har anlänt. Eller min nya älskare. Han går under arbetsnamnet Tysken2. Var förbi Canyon och hämtade upp den och kände mig som ett proffs när Gurra och Kalle Bern hjälpte mig att få över Tyskens mått (allt från hur hög sadel till längd på tempopinnarna…) till Tysken2.
Idol i verkstaden. Gurra är gurun!
Kalle Bern, en av dom jag litar på. Han är bra. Punkt.
En av sakerna som gör att jag känner mig som ett barn på julafton är att jag nu kör med elektroniska växlar. Klick, klick, klick låter det tyst, tyst, tyst när jag trycker på mina knappar. Tungt. Lätt. Snabbt. Snabbare. Klick. Klick. Helt jävla ljuvligt.
Sa jag att dom justerar sig själv? Det gör dom. Som sagt. LJUVLIGT!
Det finns cykelnördar med checklistor för exakt hur man ska fota en cykel. Det skiter jag i. Här har ni honom. Min nya älskare.
Jag har inte riktigt tagit ”vi måste prata/det är inte du det är jag…” samtalet med Tysken1 ännu. Jag älskar ju honom också. Och vad händer med honom? Jag vet inte ännu, är inte där mentalt ännu. Måste börja med att berätta att han inte kommer få sova mellan mig och Hans först.
Tungt. Lätt. Snabbt. Snabbare. Klick. Klick.
Och så det här med att man kan växla både vid tempopinnarna och vid bromshandtagen. Ljjjjuuuvvvligt.
Den lilla lådan ni ser – det är där man laddar batteriet till växlarna. In med en sladd och cirka tre timmar senare kan du växla dig upp till Kiruna och tillbaka. Typ.
Låter jag som en reklamfilm? Låt mig göra det. Jag är kär. Ni vet sådär så det bubblar i magen när jag tänker på honom. Sådär så jag vill hälsa på honom fast vi precis sågs. Och så jag vill ta på honom hela tiden. Här är första bilden på oss ihop. Tog en kvällsrunda och var förbi några cykelälskande vänner som kan förstå glädjen. Och dom förstod och öppnade champagnen. En stor dag. En ny Tysk har rullat in i familjen.
Precis som med Tysken1 så är tanken att det kommer en utvärdering men jag tänker tillåta mig själv att vara såhär nykär. Fram till det börjar dyka upp små irritationer som till slut växer sig till en konflikt så ser jag framför mig hur jag och Tysken2 rider in i solnedgången. Lyckliga och tillsammans forever and ever.
11 reaktioner på ”Tyska älskare är bäst!”
amenshit vilken snygging!!
Finner knappt några ord, fasen så fin och häftigt medväxlarna!! Ni kommer stråla tillsammans!!! 🙂
Grattis! Jag är säker på att ni kommer att bli mycket lyckliga tillsammans (men fick han ingen champagne?) Lycka till!
Självklart fick han champagne, vad tror du om mig egentligen 😉
Sjukt snygg! Gissningsvis galet snabb dessutom. Grattis!
Ha en riktigt skön midsommar.
Wow alltså! Snygg. Och jo, Calle är grym. På en massa grejer.
Den där är du värd efter så många IM’s!!!
Vad kör du med för sadel? En Canyon? Själv testar jag en ism tt men osäker på om den är bra…
Växlarna låter riktigt lyxigt!
/Helena V
Jag har en ISM sadel som jag efter några mil drog ihop lite längst fram (för att jag annars fick skav på insidan av benen)
Funkar bra för mig, efter en sådär 12 mil tycker jag ingen sadel är skön men jag har inga problem och kan mycket väl tänka mig cykla dagen efter en IM och det tycker jag är ett bra betyg. Lycka till i sökandet efter den perfekta sadeln.
(Och ja, växlarna känns fortfarande vääääldigt lyxiga…)
Heller aldrig haft problem med sadeln på racer. Fick tips om att dra ihop ISM-sadeln och försökte med ett bundband (hände inte så mkt). Skaver lite på insida lår. Hm, ska testa lite till.
/Helena
Haha underbart inlägg. Nu känner jag mig mindre störd när jag känner kärlek till min cykel. Varje gång jag ser honom känner jag minst glädje och lite av det rus du beskriver. Med tävlingshjulen på nopprar sig huden hehe. Dock verkar inte alla se samma som mig vilket förvånar mig. Ibland tycker någon han är fin och jag håller på att spricka av stolthet. Han skulle förpassas till källarförrådet enligt andra i familjen men där gick gränsen, på balkongen iförd vattentät cape får det åtminstone vara..hmpf…:)
Grattis till din nya och må ni ha många lyckliga mil tillsammans!