Amazonas. Soluppgång. Yoga, djungelljud och mina andetag. En stel kropp som blir mer och mer rörlig för varje andetag. Jag har tvekat att lägga ut den här filmen, rörelser med en stel kropp som gjorde en Ironman två dagar innan så är inte tekniken perfekt. Inte ens i närheten. Slog igång kameran för att jag tänkte att det här vill jag komma ihåg.
Den här stunden. Dom här ljuden. Den här utsikten. Det börjar med en av mina favoritsekvenser. Jag brukar göra några solhälsningar och sedan den här på höger och vänster sida för att känna efter hur min kropp mår.
Slutet är ingen actionfilm, det är bara för att jag ska komma ihåg vyn, höra djungelljuden, sänka min puls några slag, ta några djupare andetag och komma ihåg allt jag är tacksam för. Ta det för vad det är. Ett minne för mig. Lyckas även du sänka din puls något slag och ta ett extra djupt andetag, då var det värt att dela även om det inte är någon perfekt instruktionsfilm.