S som i sykling

Igår hängde jag på triathlonklubben som hade ett cykelpass. 44 stycken samlades och delades upp i två grupper. Bara att välja om man ville cykla sex eller tio mil. 

SPIF och STC kör gemensamma cykelträningar. Tempo på lördagar och distans på söndagar. Grymt bra grej! Se mer här.

Tobias laddar för Ironman Nice som är i juni. 

Man hinner fundera mycket under tio mil. Efter fem mil så samlades vi i korsningen ovan, då upptäckte jag att jag var ensam tjej. Vi var typ hälften tjejer vid samlingen i Roslagstull. Om det är för att alla tjejer ville cykla sex mil så är det fint, perfekt och bara bra. Men om alla andra tjejer valde sex mil för att dom inte trodde att dom skulle hänga med den här gruppen så är det trist. Sedan förra året så har jag bestämt mig för att alltid välja den grupp/det passet som gör att jag utvecklas mest. Jag var inte starkast igår, men jag var inte svagast heller. Och hade jag blivit avhängd (inte hunnit med gruppen) så hade jag hittat hem.

Igår blev det tio sköna (under vissa partier en smula fostrande) mil. Tack!

Nu lämnar vi gårdagen både bildmässigt och ledarmässigt. Bilden ovan är från Mallorca 2011. Som sagt var så hann jag fundera över mycket igår och tänkte på här med att leda en cykelgrupp. Alltså cykla tillsammans på ett säkert sätt. Jag kan som sagt var inte göra något utan att utvärdera. Gruppen och ledarna igår var bra så det jag skriver nedan är sådant jag i princip alltid tycker man ska tänka till lite extra kring. En sak är att nästan alla ledare ställer upp utan ersättning, så jag är alltid bara SÅ JÄVLA glad att bra cyklister kan tänka sig leda grupper. Tack, tack, tack!

Så generellt. Det första och viktigaste att alla kommer hem inte nödvändigtvis rena men väldigt hela. Som ledare så vill jag att man ska vara tydlig. Gärna ha med sig första förband, slang och kanske en extra gel eller snickers. (Självklart ska alla ha med sig slang och extra energi mm. men det finns fler än en bra cyklist som gått in i väggen och tyckt att livet är mörkt, trist och tråkigt och en snickers från en kompis hade räddat hela dagen …)

Har man möjlighet så tycker jag att man ska ha minst två ledare per grupp. En fram men nästan ännu viktigare att ha en ledare bak så man vet vem som är sist. Sedan roterar man när man cyklar men en kan ta ansvar för vägen framåt, och en för att kolla att alla är med. Man ska såklart ha telefonnummer till den andra ledaren. Självklart men glöms ofta är att räkna in gruppen så man enkelt vet om alla är med när man stannar till.

Övertydlig innan. Vart ska vi? Karta och riktpunkter. Gå igenom hur man cyklar klunga. Så kort det bara går men dra igenom vilka tecken vi använder och hur långt ifrån ska man ligga. Med grupper som inte är vana att cykla med varandra så är det bra att påminna om att man ska vara så förutsägbar man bara kan så det blir enkelt för dom bakom. Alltså inga hastiga rörelser, man ställer sig inte plötsligt upp och man cyklar på en rak linje bakom cyklisten före, händerna är på bromsarna och blicken är framåt.

Och som ledare (eller när man ligger först) så kommer man ihåg snabbt nerför (man kan nästan inte trampa för fort som första cyklist nerför en backe) tänk lagom på platten och långsamt uppför.

Något jag i princip alltid irriterar mig på hos cykelledare är att dom alltid tror att dom befinner sig mitt i tävling och ska rycka ifrån klungan i korsningar och rondeller. Dom kommer ur rondellen, ställer sig upp och ökar farten. Med följd att alla förutom kanske precis den just bakom får en väldigt ryckig cykling.

Och det är också något man lär sig den hårda vägen … Som lite trevlig tjej sådär så tar man ofta en fin plats rätt långt bak i klungan när man börjar. GÖR INTE DET! Om det inte är en riktigt bra ledare så kommer du få en jobbig start, körningen blir ryckig, det är inte ovanligt att klungan beter sig som ett dragspel och du gör lätt slut på benen redan under dom första milen. Ta en fin plats långt fram, trampa på, njut av sällskapet och hojta till ledaren när det blir en för stor lucka bakåt. När/om det kommer en sträcka med fri fart, DÅ kan alla bränna ut sina ben. Varsågod liksom.

En av dom absolut bästa ledarna jag cyklat med är Bosse. Det är han som ser lite ut som Jesus på bilden. Mycket för att han är tydlig, håller en jämn fart och ser till att alla får en bra dag. Och det är väl ändå därför vi cyklar med andra. Bra träning och bra sällskap under kaffepausen. 

Skummade igenom den här häromdagen, det sammanfattar det mesta. 

Det skulle bli två meningar om gårdagens gourmetcykling, det blev en roman. Något att tillägga? 

Ps. Kram på er alla cykelledare, ni är f*cking underbara som orkar valla lata cyklister som mig. Ds.