Årets första tävling. Check!

Var osäker in i det sista om jag skulle delta eller vara funktionär. Men så bestämde jag mig för att ta det som ett bra träningspass. Duathlon.
5 km löpning+2 mil cykel+2,5 km löpning=spykänsla. 

Kim och Anna. Vi träffades under i crawlkurs i Åkersberga. Nu är det tredje året vi träffas på just SPIFs duathlon i Brottby. Det måste väl anses som tradition? Anna springer lite snabbare än mig. Jag cyklar lite snabbare än henne. Alltså en perfekt träningskompis. Hoppas på några träningsträffar innan nästa Brottbyträff!

Ok. Snabb sammanfattning. Fem kilometers löpning. Åh, fi f*n vad jobbigt. Alla susar iväg i någon överljudshastighet. Jag tänker ”lätt, lätt”. Kroppen skriker ”tungt, tungt”.

Fokuserar på att få fram min höft och att foten ska landa rakt under kroppen. Misslyckas tydligen kapitalt. Se bilden, jag är hon som ler med rosa skor och KLART OCH TYDLIGT bromsar min egen framfart med min häl … Hur svårt ska det vara????

Om jag inte ser fel så är det min tub-limmar-guru-Rogo som susar iväg här. (Någon som ser bättre – rätta mig!)

Men så får jag hoppa upp på tysken och livet känns helt perfekt. Bara att trampa runt, runt och plocka placeringar. Löjligt kul. Blir aldrig omcyklad men cyklar om en tio stycken. Synd bara att det ska springas efteråt också.

Kliver av och skrattar åt hur benen känns direkt efter att ha cyklat två mil med mjölksyran så där lite bubblande i benen. Men det ger sig och faktiskt så är sista 2,5 km lättare än de första fem. Tänker att jag gör rätt i att satsa på långdistans. Hårt och snabbt är inte för mig. Långt och glatt är mer Lanttolife!

Innan jag ens gått ut på sista löpsträckan så sprang Adam in i mål. 

Här har SPIF lagt upp ett album med lite bilder från dagen. Foto: Thomas Stade.