Simning och löpning stod på dagens schema. Vi fick välja mellan löpintervaller 4*1500 m eller löpskolning. Jag ville gärna ta löpskolningen men vet att det är intervallerna min kropp behöver mest.
Så efter sex kilometers uppvärmning med några insprängda löpskoleövningar och stegringslopp så drog vi igång. 1,5 kilometer avverkades i min värld överljudshastighet. Jag hamnade sist, men tänkte på citatet “jag är ute och springer, alltså är jag snabbare än alla hemma i soffan”. Vi var bara cirka tio som valde intervallerna, resterande 60 triathleter valde löpskoleövningarna så jag låtsades att jag hade de 60 efter mig 🙂
Tre minuters vila och iväg igen. Smärta. För små lungor. Tänkte på hur vackert det är. Och att jag susar fram i 4.30 tempo, en omöjlighet för ett år sedan. Och att luften smakar hav. Och på att min höft ska fram och jag ska luta kroppen framåt och bara lyfta, lyfta, lyfta upp min häl mot rumpan.
Tre minuters vila. Två kvar, det betyder den här och sedan en till och så är vi klar. Alltså har jag mindre kvar än jag har sprungit. Inte helt roligt. Inte helt oberörd. Luta. Lyft. Lyft.
Tre minuters vila och iväg. Sänk axlarna, slappna av och jobba med armarna. Öppna upp bröstet. Stolt hållning. Tass. Tass. Tass. Se där, jag tar in på en rygg. 170 i puls, skärp dig och öka. Sådärja, 179, nu tar det sig.
Min roomie går in i måååål. Eller inte. Men i vår värld så gick hon i mål! På lördag är det tävling här. En halv Ironman (1930 meter simning, 9 mil cykel och 2,1 mil löpning)
0 reaktioner på ”Långsammaste löparen”
Det ser för jäkla härligt ut på alla bilder! Hade jag varit med hade jag varit ännu långsammare f.ö. Skönt att inte bara läsa om dom som är allra snabbast tycker jag. Det är ju annars lätt intrycket man får att alla andra är så himla braaaa på det dom gör. Eh not saying att du inte är bra alltså! Tvärtom 🙂 Men skönt med lite realism eller nåt typ!