En sådan där perfekt dag, tack!

Dagen är inte över men den har nästintill varit perfekt. Morgonlöpning i soluppgång. Frukost, lite jobb. Simning i havet. Lite jobb. Lunch. Två timmars tempocykling. Varm dusch och nu några timmar vid datorn igen. 

Anders och Clas Björling efter morgonlöpning. 

Skönt simgäng som laddar för cirka 1500 meters simning. 

Bästa roomien Sara gillar läget. 

Gourmettriathleterna uppstigna ur havet. Det var en del brännmaneter, studtals kändes det som man var mitt i ett TV-spel och försökte undvika maneter… Sara fick en rejäl blåsa på foten men annars gick det bra för oss. Vattnet var magiskt klart och man kunde se fiskstim, sjöborrar och vackra stenformationer under ytan. 

Om det skulle gå att synka ihop ett sådant här liv med världens bästa familj så skulle jag lätt vilja ha det så varje dag. Fast jag inser att det är just för att jag inte har det så här varje dag som gör att jag njuter ut i minsta cell när jag väl är här.

Delar av dagens cykelgäng. 

Jag och tysken gillar livet, och gör oss redo för att göra det vi gillar bäst… Känna oss oövervinnerliga på en bra böljande väg. Lite platt blandat med nerför och medvind. Kan livet bli bättre än så?

Idag började det störtregna på vägen hem från cykelintervallerna. Och då menar jag inte duggregna utan stormvarningsregn. Jag och Anders skrattade oss igenom misären och konstaterade att livet var bra perfekt ändå, vi var ju på hemväg. Vad 17 gör lite regn då?