En perfekt morgon, dag och nu natt?

En perfekt morgon. Vaknar innan klockan. Går ner till stranden, gör lite yoga. Springer efter stranden en si så där 45 minuter. Går upp till rummet, smyger ut med min 4-åring och småpratar om livet med honom. Äter frukost. Resten av familjen anländer. Även kollegorna kommer och vi planerar upp dagen. 

Hänger med triathlongruppen på kortintervaller. Cyklar järnet i en minut. Rullar en minut. Tolv gånger. Efter en löjligt vacker väg. I början av passet reser sig håren på mina armar och jag funderar om jag har på mig för lite kläder. Men efter den andra intervallen så funderar jag inte mer.

Avviker från gruppen när de vänder mot simhallen. Luften är varm och luktar gott. Vägarna är bra och jag ser knappt en bil, möter däremot en hel familj med häst och vagn.

Tycker till på en plåtning. Byter kläder och hojtar att de ska ta i, se glada ut och berättar att de är fantastiska. Vilket de VERKLIGEN var!

Redaktionen har kommit in i en härlig lunk. Vi jobbar på ett internetcafé på förmiddagen,  gör något aktivt under eftermiddagen och tar fram datorerna efter middag igen. Ikväll sitter vi med varsin drink och jobbar. Jag kan lätt vänja mig vid det här.

Sa jag att vi har det bra?