Om man inte får kärlek så får man ge…

Måndagar är = rörlighet med redaktionen. Idag fick vi sträcka ut höften och så fick jag lyssna på när Andreas överentusiastiskt öste kärlek över Anna-Lenas fötter. De är tydligen perfekta. Läs mer här. 

Det är inte utan att man blir lite svartsjuk. Jag vill också ha perfekta fötter.

Men jag kan ösa lite extra kärlek över Andreas. Jag och Marie har tränat med Andreas i drygt tre år. Se bilderna ovan från oktober 2008. Och trots att jag inser att jag borde fokusera på en PT så kan jag bara inte göra slut med Andreas. Dels så är jag fast övertygad om att jag är ingen supermänniska, att jag gått från att tycka att tre kilometers löpning är ett rejält löppass till att genomföra Ironman efter Ironman utan någon som helst smärta är mycket tack vare Andreas. Första gången vi träffade honom så var jag smalare än jag någonsin varit i vuxen ålder. Inte en muskel på den kroppen. Minns hur varenda planka kändes i ländryggen och jag fick gå ner på knä. Han har hjälpt mig att bli stark inifrån och ut.

Om man vill träna med Andreas då ska man inte ringa honom och säga att man vill gå ner i vikt, då svarar han inte ens. Men om du ringer honom och har ont, gärna så ont att du inte kan leva ett vanligt liv så går han igång. Han älskar att laga folk. En eller två gånger om året så drar han ihop en fest med de som tränar hos honom och det är en skön skara människor. Under de tillfällena inser jag att han är inte bara en PT, han har förändrat folks liv. Har pratat med så många som han har gjort smärtfria så att jag tappat räkningen.

Sedan Anna-Lena hakade på oss i höstas så har vi bestämt att under måndagspasset med Andreas så är fokus rörlighet – för det är vi alla tre dåliga på att få in själva. Förutom att vi blir rörliga så fyller vi på med en stor dos skratt så man kick-startar veckan med ett stort leende. Jag kommer fortsätta träna med Andreas så länge jag har en krona över som jag kan lägga på träning. För jag tänker inte bara fortsätta mitt liv stark och snabb, jag tänker banne mig vara skadefri också. Punkt slut. Så Andreas, det finns årets PT och så finns det Fitness redaktionens favorit.

Sa jag att han pratar norrländska också? Vi liksom förstår varandra på ett högre plan.

Men vad gjorde vi då idag? Hjo, vi gjorde en massa övningar, men här är ett smakprov på drygt tre av våra minuter. Först hade vi gjort varje övning en och en och sedan byggde Andreas ihop dom till den här sekvensen. Utfall och bakåtböjning+utfall sidoböjning+utfall sidovridning. Efteråt kändes höfterna rörliga som aldrig förr.

Och vill ni läsa ett inlägg som inte handlar om kärlek så läs det här. Anna funderar över varför Brink som slog Vasaloppsrekordet med 16 sekunder vann en bil igår, men snabbaste kvinnan som krossade det tidigare rekordet med 16 minuter fick en bukett tulpaner. På allvar. I Sverige. År 2012. Antingen slopar vi damklassen och bestämmer att snabbast över mållinjen är den enda vinnaren. Punkt slut. Eller så får man väl ha priser som är ungefär lika mycket värda. Eller?