Lunchcykling. Var med på ett pass på SATS. I vanlig ordning så vill instruktören att jag ska stå upp halva passet. När jag inte gör det så skriker hon högre och högre. Jag ler glatt och skakar på huvudet.
För vet ni. Det är min träning, jag är inte där för hennes skull. Och JAG vill inte stå upp på min cykel halva passet. Mitt mål är inte att cykla med tantcykel inklusive cykelkorg över Västerbron. Inget fel på det målet, det är bara inte därför jag cyklar. (Se bild ovan för att se vad jag ser framför mig när jag cyklar… Där är jag mitt i Ironman Nice, har cirka 1000 höjdmeter och 10 mil i benen och 1000 till höjdmeter och 8 mil to go. Och inte står jag då inte…)
Jag försöker alltid sätta mig längst bak för att irritera instruktören så lite som möjligt, men helt ärligt fram till att gymmen skaffar sig ordentliga cyklar ute i gymmet där man kan ha cykelskor, så kommer jag ibland vara med på pass där jag inte gör exakt allt som instruktören ber mig om.
Så nu är min fråga till er instruktörer, exakt hur irriterande är sådana som jag? Får man skita i vad instruktören säger?
På väg tillbaka till redaktionen så hittade jag Juiceverket på Norrtullsgatan. Firade morgonens lyckade tandläkarbesök (Noll hål och en liten guldstjärna) med att köpa en juice med ingefära, jordgubbar och lite annat smått och gott. Riktigt gott.
0 reaktioner på ”Jag är inte döv, jag vill bara inte göra som du säger!”
Klart man får sitta. Huvudsaken är ju att alltid ha ett syfte med sin träning och det har du. Oavsett klassstrukturen borde du också kunna följa den i sadeln. Så det så.
Puss på dig
Så snygg bild på dig!! Ser ut och njuta 🙂
Klart att du ska sitta om du vill! Jag tycker inte alls det är irriterande, ibland har jag kunder som står istället för sitter eller tvärtom och inte ger jag dem onda ögat för det. Man gör ju vad som känns bäst för en själv! 🙂
Haft liknande funderingar i veckan. Pulsspinning och intervallerna ligger på 85%. Där ligger jag fint i tre timmar på tävling, så det känns som man kunde bränna på lite mer om det rör sig om intervaller på 3 minuter. Funderar på om man ska fuska med maxpulsen för att få rätt färg, eller om man ska vara sanningsenlig och (eventuellt) irriterande.
Det är klart att man kan strunta i vad instruktören säger. Ofta ser man dessutom som instruktör (om man är lyhörd) varför någon inte gör som man säger.
Och att gymmen inte sätter “spinningcyklar” ute i gymmen är en gåta.
Vem f*n vill sitta på dessa totalt urflippade sadlar??! (och så är det såklart värdelöst att inte kunna träna med riktiga skor)
Jag som instruktör tycker inte det är irriterande alls! Så jag tycker bara att man ska köra sin grej och strunta i om instruktören eventuellt får panik över det 😉
Din träning, dina mål! Kör hårt, du är grym!
Hej! Hittade hit via Saras blogg Träningsglädje. Har precis funnit glädjen i spinning då jag ska cykla min första Tjejvättern nästa år.
Jag sket i vad instruktören sa senast idag. Jag tappade all energi en kvart innan passet tog slut, precis då när vi skulle stå upp i ungefär två låtar med varierat motstånd. Jag satt ner. Jag fick ordentlig träning ändå 🙂
Jag går bara på spinningklasser där instruktören fattar cykling. D v s förstår att det inte finns EN kadens som är perfekt för alla, eller EN ställning som alla ska ha.
Lumpen har jag gjort redan. Att göra saker i takt och på samma sätt som alla andra var inte kul då heller.
Jag håller med föregående talare. Självklart (!) får man göra det som passar sig själv bäst. Jag planerar alltid mina klasser noga, men ger mina deltagare möjlighet att anpassa passet efter sig själva. Som instruktör är man där för att ödmjukt guida deltagarna genom passet, inte tvinga fram något. Något jag inte gillar är när deltagare droppar in 7 minuter efter att passet har börjat eller går innan nedvavningen till exempel, men det är en annan diskussion.
Tack för en bra blogg, vänligen
Stina