En vecka kvar till Nice

Om en vecka ska jag ha checkat in min kära tysk för att sova sista natten och sedan bränna av den där långa träningsdagen som jag sett fram emot hela våren. Syster Lisa har startnummer 89 och jag 132. Det innebär att vi kommer få lämna av våra cyklar i växlingsområdet sist av alla. Tillsammans med alla (andra, haha…) proffs. Bara det ser jag fram emot. Att få gå in med tysken och titta på drygt 2500 andra cyklar som redan är uppställda på området.

Hur känns det nu en vecka innan?
Tack bra faktiskt. Jag känner ingen som stått innan start på en tävling och tänkt ”jag har verkligen fått in varje träningspass den här säsongen, allt är perfekt” Alla har saker de hade velat göra annorlunda och de flesta skulle viljat träna mer. Så även jag. Men jag har landat i att jag haft en bra träningsvår. Jag är starkare och snabbare än jag någonsin varit innan. Om en vecka får vi se om det räcker, och om kroppen är med mig just den dagen. Jag tycker helt ärligt det ska bli vansinnigt roligt.

Bilderna är tagna idag av min egen husfotograf Hans Berggren. På vår uppfart efter jag trampat tre mil runt min favoritsjö. Bästa bilden är den sista, där Elis kikar fram.

Imorgon ska tysken packas ner i en väska, det kan bli ett bra blogginlägg eftersom jag aldrig packat cykel innan. På tisdag tar vi flyget söderut. Innan dess massor med jobb, packning och kramar.