Sprang drygt en mil i onsdags. Kändes fantastiskt. Lätt, lätt, lätt. Snabbt, snabbt, snabbt. MEN, för det finns ett men i det här. Efter stretch så fick jag ont i höger knä. Kunde inte räta ut det. Det kunde jag inte heller när jag vaknade i torsdags.
Ringde Anders Benktander och fick en tid 30 minuter senare. Anders är naparapat hos Citynaparapaterna. Han kände igenom mitt knä, masserade lite och drömmen om Nice kom tillbaka. Jag kan räta på benet och livet känns bra igen. Gillar Anders inte bara för att han är naparapat och en bra sådan, utan han är också personlig tränare vilket innebär att han alltid har en bra övning i bakfickan för att lösa problem. Jag gillar naparapater som inte bara kan knäcka ryggar utan även förklara på ett bra sätt hur kroppen fungerar och vad man ska göra för att den ska bli ännu starkare. Att han gillar att cykla är ingen nackdel. Anders, tack!
Ps. Får väl erkänna att jag älskar hans fru också. Henne får jag betalt för att umgås med åtta timmar om dagen. Ds.
Ps2. Och när det gäller knät så säger jag som coach Pasi. “Bra eller dåligt? Vi får vänta och se…” Ds.
