Jag har en hatkärlek till utfall. Har hatat dem, men när jag drog av korsbandet för ett gäng år sedan så tvingade jag mig själv att börja älska dem och nu njuter jag faktiskt av dem. Så länge jag gör några varje vecka så har jag inga problem med mina knän och DET är värt alla utfall!
Jag har två veckor där jag i princip lämnar och hämtar barn från skola/dagis varje dag. Tyvärr är det svårt att få in träningen som jag vill då, men man får göra det bästa av varje dag. Lunchträning och lite träning hemma kombinerat med att hitta vännerna som har barn i samma ålder och kan tänka sig utbyta lite tjänster.
Jag har aldrig längtat efter en trainer (en ställning som man kan fästa sin egen cykel och sitta och cykla i vardagsrummet) så mycket som just nu.
Nåväl, jag var nära att fastna framför datorn igår men hade bestämt mig för att köra igenom kroppen, bara så att det känns som man lever. Plockade fram gummibandet.
Skrev upp ett litet schema och drog igenom några armhävningar, plankor, utfall, rodd, skidstakningar, enbenshöftlyft, finnen, burpees, tåhävningar, baksida axel, stålmannen, insida/utsida/framsida/baksida lår och lite annat smått och gott. 45 minuter senare slog jag mig ner i soffan. Nöjd!
