Kollar SMHI. Prognosen är en stor sol natten igenom. Jag ska rulla söder ut men räknar lite snabbt på att om jag bygger tak fram till lunch, äter och sedan rullar till Sitoälvsbron, cyklar en mil till Laitaure så borde jag hinna med sista båten till Aktse. Om jag sätter upp tältet, äter middag och sedan går upp till Skierfe så kommer jag hinna tillbaka och sova några timmar innan jag rullar söderut. Det går. Klart jag hellre hade haft fler dagar, men på det här sättet får jag göra mitt årliga besök på Skierfe.
Det gick inte helt enligt plan. Men det gick.
Körde till Sitoälvsbron och parkerade. Därifrån går en mil rätt stenig grusväg till Laitaure. Tog mig just under timmen att cykla lugnt med mycket packning.
Väl framme inser jag att båtarna inte går enligt tidtabell utan det finns tio undantag och jag hade behövt boka senast 07:00 samma dag. (Läs mer här! Där hittar du också telefonnummer till taxi om du behöver från bussen till Sitoälvsbron)
Jag låser fast cykeln vid ett träd och börjar traska. Det tar en kilometer innan tankarna stillar. Telefonen har ingen täckning så det är bara jag, skogen och myggen. Det är vindstilla så varje gång jag stannar så kommer dom surrande – det blev inga långa pauser utan bara några stopp för att fylla på vattenflaskan.
Vill du inte ta båt, eller den inte går så är det bara att gå sex kilometer.
Efter sex kilometer öppnar plötsligt skogen upp sig och du är framme i Aktse, där Kungsleden passerar och STF har en stuga.
Jag gick en bit upp i skogen till första platsen det gick att tälta i närheten av vatten. Slog upp tältet och åt middag. Sedan tog jag min löparryggsäck, packade extrakläder, vattenflaska, karta, kompass och en kamera och vandrade åtta kilometer till Skierfe.
Det är bara att följa Kungsleden norrut till du kommer till en skylt SKIERFE, där tar du vänster. Det går en stig, men den är inte markerad.
Håll höjd när du kommer till blötmarken (vide). Du kommer att se Skierfe, sedan är måste du över några kullar (läs fjäll) innan du tar vänster upp på klippan. Det finns lite stigar markerade med stenrösen men det är lätt att tappa dom.
Jag kom upp och var helt ensam. Fantastiskt att bara sitta där och titta ut över Rapadalen i midnattssol.
Hör röster och Robert Johansen med sin son Jack kommer över krönet. ”Men visst är du från Gällivare?” säger Robert.
Hur stor är chansen att en Gällivarebo dyker upp på Skierfe vid midnatt?
Jag säger inte så stor – för på vägen upp träffade jag bara människor med dialekt från södern blandat med tyskar, engelsmän och spanjorer.
Hänger med mina nya Gällivarevänner ner. Jack har mjukisbyxor och foppatofflor på sig och säger att han hade kanske valt ett par andra byxor om han valt om men skorna fungerar bra.
Vad tog det i tid för mig?
1 h cykel.
1,5 h Sex kilometer skogsvandring.
2,5 h Skierfe 2-3 timmar upp (och lika lång tid ner)
Efter att ha sovit några timmar gick jag samma väg tillbaka. Kort besök men klart värt. Rekommenderar verkligen att stanna längre. Kanske ta en båttur i Rapadalen?
Här kan du läsa om när jag tog genvägen till Skierfe första gången! Och här kan du se några bilder när Marie, Josefin och jag passerade på väg vidare in i Sarek.
Många kungsledenvandrare tar en extra i Aktse och besöker Skierfe. Andra kommer vägen inifrån Sarek. Men du kan även ta helikopter till Aktse och vandra till Skierfe.
Har du varit här? Vilken väg tog du?
