Jämthundsvalpen Effy har flyttat in till oss. Det är full fart och sömn omvartannat. Inget mellanläge.
Både jag och Hans är uppvuxna med hundar hemma, men det är längesedan vi hade valp. Rajo the räv flyttade in som vuxen (han är den som är mest skeptisk till nya familjemedlemmen) Hans skickade den här länken till mig “Första veckorna med valpen”
Bra sammanfattat. Tycker om tanken med att man ska förenkla för valpen att göra rätt första veckorna, så man kan berömma och sedan steg för steg bygga vidare. Det är precis som med barn en massa tyckande om det här med hunduppfostring. Vi brukar prata om att det är viktigt att lära barn “hej, tack och förlåt” För en hund är det “bra, hit, varsågod” (sedan sitt)
Jag tycker att det här med att uppfostra en hund är väldigt likt barnuppfostran, det vill säga in med en jädra massa kärlek men samtidigt vara tydlig med ramarna för vad som är ok och inte. Förstå mig rätt – det är klart att både barn och hundar ska få göra vad de är ämnade för men om jag inte berättar vad jag tycker är bra och inte – hur ska dom veta? Jag har otroligt svårt för människor som inte lärt sig “Hej, tack och förlåt!” precis som jag har otroligt svårt för hundar som inte lärt sig “Bra, hit, varsågod!”
Tankar, åsikter?
