Jag blir ta mig tusan blödigare och blödigare för varje skolavslutning. Tidigare fattade jag ingenting när jag såg föräldrar som grät när barn sjöng på jul och sommaravslutningar. Nu får jag en klump i halsen redan när dom tågar in med sina sommarklänningar och sjunger den blomstertid nu kommer. Jag fylls med tacksamhet över att jag får vara med om det, att vi är friska och lyckliga och ännu ett år har gått. Dom glada skratten och det där härliga pirret i luften av flera hundra skolbarn som snart ska gå på ett ooooooändligt sommarlov. Och sorgen över att alla inte känner så. Att det finns barn som inte ser fram emot sommarlovet. Alla känslor susar genom min kropp men framförallt tacksamheten över att vi mår bra och snart ska gå och äta den första sommarlovsglassen.
Precis som jag älskar årstider så älskar jag skolavslutningar, det är en fin markering för att nu är det sommar och jag inser att det inte är så många skolavslutningar kvar som jag får följa med på så det är bara att suga i sig essensen av dom här sista.
