Jag har hört talas om Siljan runt sedan mitt första tramptag för några år sedan. Att det ska vara vackert. Gemytligt. Och att distansen är lagom. Minns att jag första gången tänkte 16 mil – lagom? Lagom? Snarare skitlångt.
Men nu när jag cyklat några år så tänker jag; ja – 16 mil är faktiskt en riktigt bra sträcka. Så när mina älskade kollegor på Bicycling hjälpte mig att få en startplats blev jag helt lycklig i magen. Hörde av mig till Elin Wennman som jag visste skulle cykla med ett gäng från Sherides. Frågade om jag kunde få hänga med dom om jag lovade sköta mig i klungan och bjuda på godis under loppet. För visst kan jag cykla 16 mil själv, men det är sjukt mycket roligare att cykla ihop + att det är lättare.
Övernattade hos min kollega Maries pappa i Leksand. Har hört så mycket om hans gård så det var kul att få se hur han bor. Idylliskt. Smyger upp vid fem och kör dom sista milen till Sollerön där starten går. Redan på vägen dit kommer leendet. Det är en sådan där magisk sommarmorgon, det här kommer bli en härlig dag. Jag känner det i hela kroppen. Lätt att hitta och funktionärer visar mig till en parkering. På med cykelkurbitskitet. Känns som om någonstans så är det här jag ska cykla i det.
Hämtar ut mitt startbevis och möter upp Sheridesgänget. Några känner varann, andra har aldrig träffats. Tre killar och sju tjejer. Köper en kaffe. Köper en till kaffe och livet känns så bra det bara kan. Det är lite kyligt men jag tar av mig vindvästen och har bara cykeltröja och armvärmare.
Innan starten 07:00 släpper dom iväg några klungor som ansökt om att få köra snabbt som en sista genomkörare inför Vätternrundan. 07:00 rör vi oss framåt och får till slut börja trampa. Om jag inte minns fel så är det totalt närmare 4200 som startade. Det finns tre distanser. Först rullar vi som kör 16 mil ut, sedan 12 och sist 7 mil.
Först går det nerför och hela klungan hackar tänder, solen har inte börjat värma ännu. Vi tar det lugnt men rullar ändå förbi gäng efter gäng när vägen blir lite bredare. Åh, vad jag är glad över att jag har en klunga att köra med. Tänker att annars hade det där varit jag. Eller det där …
Planen var att Sherides skulle stanna på tre depåer. Garsås där det serveras korv, Leksand där det ska finnas dryck och bullar och slutligen vid en fäbod i Björka.
Vi rullar genom Vinäs och Mora, förbi Klockstapeln vid Vasaloppsmålet där en av tjejerna säger ”här har jag gått i mål”. Vidare förbi Bonäs och Våmhus till första kontrollen i Bäcka där vi inte ska stanna, 32 km står det på min Garmin. Min Garmin som jag morgonen innan snabbt monterade ett nytt fäste till. Ett fäste som jag älskar. Vilken skillnad på att ha den lite längre fram.
Vi trampar vidare genom Orsa och ner till rondellen i Mora-Noret. Där finns det bara en skylt som säger 12 rakt fram. Det är cyklister överallt. Vissa drar iväg efter motorvägen. Andra tar tre extravarv i rondellen. Vi stannar till och fortsätter sedan rakt fram.
Färnäs och Nusnäs, där det står stora dalahästar lite här och var. Det är här dom ”riktiga” dalahästarna tillverkas.
Vi pratar om att vi längtar mer efter att kissa än efter korven. Så plötsligt just efter en liten uppförsbacke ser vi tält och Garsås med korv, dryck, soppa och bullar dyker upp. Tackar funktionärerna och säger att vi längtat efter dom sedan vi startat.
Elin moffar korv.
Vidare till Vikarbyn och så susar vi på små byvägar till Rättvik. I klungan småpratas det om allt från framtida mål till att vi påminner varann om hur sjukt härligt det här är. Dom som är starka drar en stund, dom som vill växla in (inte ligga längst fram i klungan) direkt gör det. Det hojtas lucka lite då och då, det påminns om att vi ska hålla ut till sista cyklist passerat när vi kör om och att trampa utför när man ligger först. Mil efter mil passerar och klungan blir mer och mer samcyklade. Fint. Älskar ljudet av en klunga som andas och trampar tillsammans.
Efter Rättvik är det idyllisk by efter idyllisk by. Vi svänger av Riksv 70 före den långa backen upp till Tällbergsporten och cyklar förbi byarna Kullsbjörken, Östanhol och Laknäs innan vi kommer upp till Tällberg. Tällberg som alla jag frågat sagt är den vackraste platsen under Siljan runt. Vissa har sagt att det är den vackraste platsen i världen. När det börjar gå uppåt så känner jag igen mig, här sprang jag dagen efter en 40-årsfest. Solen skiner, gräset är grönt, Siljan glittrar, det är fäbodar på sidan av vägen, människor hejar och det känns som jag befinner mig mitt i en reklamfilm för Sverige och cykling.
Precis efter krönet i Tällberg, när det börjar gå neråt vinkar en cyklist ”sakta ner olycka på vägen” Bromsar in och frågar om vi ska stanna – men ambulans är på väg och det står redan klungor med människor kring cyklisten som ligger ner.
Känner mig egoistisk men tacksam över att det inte är någon i min klunga som ligger där. Från världens bästa dag till världens sämsta på en millisekund. Bra att bli påmind om det.
Vid Sommarland i Leksand (39 km från Garsås där vi åt korv) stannar vi till på kontroll tre och äter bullar, bananer, sportdryck och blåbärssoppa.
Träffar Amira. Sist vi sågs var på Womens Health Halvmaraton där vi pratade en mil.
Två cyklister som väntar på en vän. Jag skulle säga att det här är den absolut vanligaste klädseln för svenska cyklister.
Siljansnäs och sedan minns jag bara härliga vägar och att jag inte vill att det ska ta slut. Känner mig stark och drar gärna. Bjuder på snickers och mentos till dom som vill ha. Tänker att det är bra mycket roligare att ha en egen klunga än att behöva gå på rådet jag fick av en kompis som cyklat mycket …
Rådet löd: ”Hitta en stor gubbe som ser ut att cykla lite snabbare än dig. Lägg dig bakom. Byt gubbe om han cyklar för sakta. Ta med dig gubbgodis och bjud så du håller honom glad.”
Sedan skrattade vi när vi pratade om vad som är gubbgodis och om en bridgepåse skulle smälta i värmen och hur sådana där gröna kulor skulle se ut efter en dag i ryggfickan.
Jag drömmer om att få kaffe och ta en teambild vid sista kontrollen, Björka fäbodar eftersom vi sagt att vi ska stanna där. Men när jag säger JIHOOO här är det så hojtar klungan NEJ vi fortsätter. Det är bara 13 km kvar till målet på Sollerön. Så vi trampar på.
ÄLSK på den här känslan. Känslan att jag är precis där jag vill vara just nu. Känslan av att vara stark. Att ha ett glittrande Siljan till höger, en klunga jag kommit att älska, en klunga som susar förbi människor och försöker peppa. En klunga som välkomnar andra att hänga på efter men inte gå med i rotationen. En klunga som hjälper varann.
I mål blir det stora kramen. Pratar med en funktionär som frågar om vi haft en bra dag. Vi är helt lyriska. Han säger att det varit en bra dag även som funktionär. 10-12 pers har skadat sig på något sätt. Trist men av 4200 startande så får man ändå betrakta det som bra.
Team Rynkeby just innan målgång.
Tack, tack, tack för att jag fick cykla med det här sköna gänget.
Fick en vit dalahäst.
Träffar på några fallskärmsvänner. Peter, Anders och Martin. Slår mig ner i gräset och känner mig genomlycklig. Tänk att livet får vara så här bra.
Tack, tack, tack Siljan runt, du infriade alla mina drömmar och mer därtill. Jag kommer tillbaka!
8 reaktioner på ”SILJAN RUNT”
Hahaha!!! Garvar läppen av mig över gubbgodiset! Hahahahaha!???????????? Galet härligt dag på alla sätt?Alltid roligare tillsammans! All lycka med dina kommande race önskar jag dig bästa solskensfartvidunder från Gällivare??????????????????????????????????????? Älskar att du designat kurbitskläderna och ärat Siljan runt med dom! Kraaaam??????
Alltid härligt att se dig. Kraaaaam!
Vilket gäng, She rides rules! Verkar som en fin runda runt Siljan.
Både Ride of hope och Team Rynkeby cyklar till förmån för Barncancerfonden men två skilja organisationer – dock är det ett Team Rynkebylag på fotot ovan (TR gula kläder + gula cyklar och RoH blåa kläder).
Ja, det var en fantastisk runda <3
Tack för rättningen – ändrar!
😀
Vilken trevlig skildring av ”vårat” lopp. Det var verkligen rätt dag för Dig att köra! dagen i sig var som gjord för cykling, och sedan Dina fina ord om loppet. Välkommen åter
Dan S/Siljan Runt
ÄLSKAR DET! Och dig så klart och att ni fick en fin tur runt Siljan! #kärlek
Du får mig att längta till nästa löprunda, men den kommer aldrig. En sjukdom håller mig gisslan att hålla mig till promenader gruppträning på gym o motion.. Men du får mig att längta ut på ett långpass. En gång skrev du att du tränar i snitt en timme om dagen, det är mitt dagliga mål. Det klarar jag varje dag, men skit vad saknar att jogga.
Två gånger har jag mött dig och jag var skitsugen att tacka dig irl, men jag fegade ur båda gångerna. Men, tack som fan för inspon<3 Din blogg hjälper mig att hålla igång!
PS, nu pajade jag ditt blogginlägg med mitt gnäll, sorry