Sök
Stäng denna sökruta.

MITT MÖRKASTE

När Magnus på Huskypodcast frågade mig om mitt mörkaste så kom jag inte på rak arm på något förrän jag gick därifrån.

Mitt mörkaste är den där förlamande känslan när jag tror det hänt mina barn något.
Som när hela familjen var i USA för några år sedan. Florida. Mitt i natten. Vi stannar vid ett rödljus. Plötsligt kör en bil med full hastighet in i bilen bakom vår. Den som vår dotter sitter längst bak i. Sekunderna innan jag kunde öppna hennes dörr och prata med henne kändes som timmar. Den isande känslan önskar jag ingen. När jag får upp dörren säger hon ”Mamma, jag har ont i ryggen”. (Det var en påverkad man som inte såg att det var rött – KÖR FÖR HELVETE ALDRIG PÅVERKAD. ALDRIG!!!)

Det är just den känslan jag har när jag vaknar upp från en dröm mitt i natten och ser döda barn på stranden. Förstå att som förälder behöva rycka upp sina barn, sätta dom i en båt, en båt som du tror är leder till något bättre än det du har idag.
Att behöva ta det beslutet.
Att leva med att dom inte klarade sig.
Eller att sälja sitt barn. Eller sätta ut hon eller han på gatan för att sälja sex. Det finns så många hemska scenarier och min fantasi är bra och ändå är den inte ens i närheten av den förlamande känslan som människor upplever just nu. Och så har vi mage att sitta här i Sverige och tro att vi är bättre än någon annan.

I min värld så hjälper vi till där vi kan. Här. Där. Och på hemmaplan så önskar jag att vi kunde vakna upp och inse att det är bara dryga hundra år sedan som VI flydde från vårt land för att vi hade det så hemskt här. Att vi har det bra just nu betyder inte att vi är bättre (eller sämre) människor. Vi är människor och människor hjälper varandra.

Om jag älskade siffror och möten så skulle jag starta ett parti. Sunt förnuft – mot en bättre värld. Men jag vet att jag skulle bli överkörd, det finns säkert någon som i detta nu sitter och tänker ”hon kan ingenting, vaddå 100 år sedan vi flydde… det är XX år sedan och vi flydde inte vi flyttade”

Jag vet inte var jag ska börja, men jag börjar med att ta hand om mina barn, försöker få dom att förstå att vi har det fantastiskt här, att vi tillsammans jobbar för en bättre värld. Att människor är lika mycket värda. Och så skänker jag det jag kan hit – för att jag tror på det enkla, jag tycker om känslan av att det finns människor som mår lika dåligt som mig över det här – och jag kan ringa dom om det är så att jag undrar över var mina pengar tar vägen.
Jag försöker förstå – vad kan vi göra för flyktingarna men kanske framförallt VARFÖR. Varför måste dom fly? Började med att googla “Syrien vad har hänt” för att jag inte vet exakt varför människor flyr.
Illa, jag vet!
Men att “bara” ge pengar till flyktingar känns en smula som att lägga bandage runt brännskador men inte släcka elden.

Idag har det känts mer hoppfullt. Människor engagerar sig. Skänker. Tar ansvar. Hjälper till. Jag har väldigt svårt att skriva att jag ger pengar, det är mitt norrländska jag som talar – man ska göra inte säga.
Dom som skriker om att dom ger är ofta dom som ger minst och tvärtom. Men jag vill göra det jag kan. Har skänkt pengar till VigörvadvikanUNHCR och Radiohjälpen. Har rensat hemma för att se vad vi har som kan behövas bättre någonannastans – försökt läsa på om det är bättre med pengar än kläder.

Bike_Rickard_Mallis_150409_353

Funderat vad jag mer kan göra. Har jag något som någon kan tänka sig vilja ha?
En smula löjligt men mitt i rensandet så hittade jag en extra cykelkurbitskeps. Många har hört av sig och frågat var man kan köpa dom – och det går inte. Det finns bara några få exemplar som det är idag. Så jag tänker att jag gör en auktion – kan jag få in en krona eller hundra så är jag glad. Varenda krona går till Vigörvadvikan eller Radiohjälpen. Vilket du som vinner vill. Jag lägger kepsen i ett kuvert och postar den klockan 11 på söndag.

Buda genom en kommentar här, på Facebook eller på Instagram.

* Auktion avslutad, keps skickad till Glenn och 2001 kronor till välgörenhet.

Nå gillar du det här så gillar du nog också

TEMPO MED TYSKARNA

Första maj – en perfekt dag att cykla Roslagen runt med någon man gillar. Så det gjorde jag. Planen var att visa

Läs mer »

SILJAN RUNT 2017

Kära Siljan runt, jag älskar dig fortfarande men vädret i år. VÄDRET. Alltså låt oss prata om vädret. Fi, f*n för regnet.

Läs mer »

Genrep Laponiatriathlon

Det dyker upp ett evenemang på Facebook: Genrep Laponiatriathlon. “1h simning, 4h på cykel och 1:30 löpning och växlingsträning. Start med simning vid

Läs mer »

En reaktion på ”MITT MÖRKASTE

  1. När jag hörde på podcasten så kände jag ännu mer på hur “utrolig heldig” jag är som är en av 15 med cykelkurbitskläder. Auktionen av kepsen är ett fantastiskt tilltag!!! Hoppas någon med allt för mycket pengar betalar riktigt bra för den. Med kepsen in mind skickade jag ännu ett sms till unicef i dag liksom i går och gav ett bidrag. Tack Sofie!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *