Womens Health halvmarathon aka Lanttosisters långpass som springande reportrar. Förra året var vi speakers. Lisa var gravid och jag hade ett inflammerat knä. Det var kul men där och då var det enda vi ville … SPRINGA! Vi påminde varann om det om och om igen när det blev tungt igår.
Kollegorna Marie och Jojje skulle rocka i tv-studion hela dagen och vi skulle krydda produktionen med lite känslor från loppet.
Lisa laddade med ägg. Som alltid. Det är nog det bästa jag fått i en goodie-bag. Någonsin. Ett paket ägg. Klockrent!
Lägg märke till toakön i bakgrunden. Citatet “det finns inget bättre laxermedlet än en nummerlapp” stämmer.
Banan var i stort sett den samma som förra året men vi har gjort om så man först springer några kilometer på Östermalm. Kul! Första kilometrarna var tunga. Som alltid. Men sedan rullade vi lite lätt nerför Linnegatan. Tillbaka till Gärdet och sedan ut efter Djurgårdskanalen, över bron och förbi Skansen och Gröna Lund. 
När vi lyfte blicken så var det vackert. Vitsippor och havsutsikt. Älskar! Vädret var enligt mig perfekt. Med en kortärmad tröja var jag lite småhuttrig vid start men efter några meter så kändes det perfekt. 
Cirka 3000 startande. Det kändes som det var mycket löpare men jag upplevde det aldrig trångt. 
Vid 5, 10, 15 och 20 kilometer mötte ett kamerateam upp oss, vi fick en mikrofon och så skulle vi fånga lite stämning och känslor från banan. Vi hade ingen aning om hur mycket som skulle användas men för oss var det perfekt att ha dom där hållpunkterna. Vi skulle springa i 6-tempo för att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Och vi höll oss till planen.
Har aldrig. ALDRIG fått så mycket positiva kommentarer om en outfit som igår. Vi bestämde oss för att klä upp oss och jag blev helt glad när jag hittade dom här kjolarna (det är kjol och tajts i ett) och kompressionsstrumporna på Loverunning.se och så matchade vi med varsitt flipbelt där vi hade telefon och gel.
Jag gillar banan. Mycket! 
Och jag älskar funktionärerna. Mycket! 
Precis som förra året så fick man ett smycke istället för en medalj. Chansen att jag tar på det här någon vanlig dag är ungefär 100% större än att jag tar på mig en vanlig medalj och går till jobbet. Och iden är just det, att man ska få något man faktiskt använder och när man gör det så blir man påmind om att just jag är fantastisk!
Jag är stum av beundran över vinnaren Isabellah. Hon flyger fram.
Känslor i mål … 
Vi avslutade genom att sammanfatta dagen i studion med Jojje och Marie. Galet bra dag! Tacksam för att kroppen ville springa 2,1 mil och att få springa med syster … så kul! Tack livet. Tack WHHM. Tack världens bästa kollegor. Tack. Tack. Tack liksom.
Anmälan för nästa år är öppen. Vilka hänger på 2016?
Ps. Jag har inte sett något från sändningen, har du? Kommentarer?
6 reaktioner på ”Womens Health halvmarathon”
Man blir ju sugen alltså!! 🙂
Älskar idén med ett halsband istället för en medalj. Om det nu ska finnas något “pris” förutom endorfinerna och stoltheten över genomförd prestation så kan det väl åtminstone vara något som man kan använda och ha praktisk nytta av. Vad ska vi egentligen med alla dessa medaljer till?
Ps. tack för en fin blogg med mycket inspiration och kloka tankar.
Fnissade gott åt tanken att man skulle hänga på sig en av alla sina medaljer och gå till jobbet! Härligt mycket löparglädje i bilderna, väl sprunget!
Riktigt smart där med smycket,, och snyggt var det också ;). Extra bra liksom.
Dessutom måste jag instämma i de positiva kommentarerna ni fick om er outfit. Klockren och kul.
Såg ju galet roligt det där! Håller med om att ni hade fina outfits också!
Nästa år kommer jag garanterat springa!