Idag lämnade jag regnigt Stockholm för soligt Mallorca. Ska guida cyklister för CampMallorca. Älskar, älskar, älskar att cykla på Mallorca! Dom små vägarna där det luktar av örter och blommor. Bara ben. Motvinden. Medvinden.
Susan gillar läget.
Idag rullade vi cirka fyra mil, kollade så cykeln fungerade, tittade på havet.
Från en sak till en annan fast ändå om cykling. Veckans Svett och etikett handlar om cykling – se här! Skrattade så jag grät. Av igenkänning. Älskade hans lilla brandtal på slutet som lät något åt det här hållet: “Först tänkte jag att cykling är lite löjligt. Man köper grejer för tiotusentals kronor. Sedan tar man på sig tajta, tajta kläder och glasögon. Men sedan händer något. För det finns något underbart med cykling. Cykling är träningens trollkonst. Det finns lagar och regler som allt och alla följer, förevigt amen. Naturlagarna går inte att bryta mot. Det vet vi för det sa Newton och dom. Men naturlagarna gäller inte cykling. När man tränar cykling är det som man lurar tid och rum. Man trampar på sina speciella pedaler, med sina speciella skor och ut kommer fart som är mer än vad som borde vara rimligt. När man cyklar får man liksom mer än vad man stoppar in. Och det är inte bara fart. Det är något mer. Det är frihet. Man känner sig fri när man cyklar. Fri i ett fängelse av tajt, tajt lycra.” Sjukt bra program. Se!
