Som att sitta på en yxa

Igår testade jag en racer, alltså en cykel med sådant där bockstyre men inga pinnar att hålla i mitten. Min första Ironman körde jag på en vanlig racercykel som min vän aka cykelgurun Jonas hjälpte mig att bygga.

Men sedan dess har jag knappt suttit på en, när jag skulle köpa min första cykel så försökte Stefan på Canyon få mig att köpa en racer, för det är det första man ska köpa. Men min mage sa att jag skulle ha min vita springare, och jag har ALDRIG ångrat mig.

Men det var inte det jag tänkte prata om idag utan det här att det kändes som jag satt på en yxa när jag cyklade igår. Det var längesedan jag hade den känslan. Närmare bestämt för tre år sedan på Mallorca då jag hade hyrt en cykel och tänkte äh, hur stor skillnad kan det vara från sadel till sadel?

Jättestor tydligen. Trots cykelbyxor och Assoskräm så kändes det som att sätta sig på en yxa varje morgon. Och känslan när man gick på toaletten. Inte rolig. Kändes som den värsta av dom värstaste urinvägsinfektioner om någon känt på det. Ont.

Nu kör jag på en ISM sadel som jag dragit ihop lite fram för att den var just lite för bred från början. Efter 18 mil är väl ingen sadel jätteskön, men det här är den bästa jag hittat för just mig. Och så har jag fått hjälp att ställa in min cykel, det gjorde stor skillnad. 

Ingen ska behöva ha ont när man cyklar, har man det så ska man ändra på något. Annie skrev ett bra inlägg om det här. Läs! Jag skriver under på hela det inlägget.

Sedan kan vi prata lite om hur gårdagens racer kändes. Som en trimmad moped! Alltså lätt, lätt, lätt och så fort jag tryckte på så svarade den direkt. SJUKT ROLIGT!
Älskar min Speedmax, men när det kommer en uppförsbacke så känns den lite som ett tåg. Fördelen är att när det kommer en nedförsbacke eller är platt så går den också precis som ett tåg – går inte att stoppa!

Så nu är jag sugen på racer. Också. Måste jag välja en cykel så blir det helt klart den jag redan har. Men jag har fått höra att formeln är alltid N+1. Alltså man behöver alltid dom cyklarna man har +1. Och ja. Lite så är det, fast jag inser att jag varken egentligen behöver, har pengar eller tid att skaffa en till. Men jag tänker byta till min sadel på den här och köra några vändor till innan jag lämnar tillbaka den.

Jag minns otroligt väl min första tur med racer – gången jag blev kär i cykling. Hur fult jag tyckte det var med cykelkläder. Och det kom tillbaka lite igår när jag liksom korvade på mig benvärmare som hasade ner efter en mil, så det blev en glipa mellan cykelbyxan och benvärmaren och det såg ut som ett par riktigt fula stay-ups. Alltså snyggt kan ju ingen påstå att det här med cykelkläder är …

Eller?