Varje år samlas cirka 100 fallskärmshoppare i Karlsborg för riksstämma och fallskärmsgala. Jag har hoppat 21 år men det här var första gången jag var där.
Föreläste en timme om ”vad vill jag”. Har utvecklat pappret jag gjorde till en tidigare föreläsning. Mitt mål är att få igång människors tankar. Att få dom att flyga fritt inte bara i luften utan även i livet. Att bara berätta om vad jag gjort i mitt liv är i min värld inte intressant, jag vill att man ska gå ut genom dörren och känna att det bubblar lite i magen och huvudet. Att få alla att utvärdera och agera så man vaknar och lever lite gladare i framtiden. DET är målet.
Kompis Törna sammanfattade det fint på Facebook: ”Direkt efter lunch fick vi ett föredrag av SF egen Iron(wo)man, energivulkanen Sofie Lantto. Hur man då och då bör göra lite bokslut i hur man mår och gillar sitt liv. Se till att rensa bort sånt man inte behöver, pausa från kompisar ibland och försöka planera in det som man gillar och vill åstadkomma. En massa aha upplevelser och påminnelser om hur det faktiskt borde vara. Om man vill något så hittar man en väg och det man inte riktigt vill hittar man en ursäkt för…Grym pepp!”
Har aldrig varit så nervös inför en föreläsning, och det bara för att hälften som satt där känner mig. Vissa är nära vänner och andra har aldrig träffat mig. Varför är det så? Att man är mer nervös för att prata inför människor man känner än helt okända? Eller är det bara jag som känner så?
Det som gjorde mig mest rörd och glad var alla som kom fram och pratade med mig efteråt. På kvällen och morgonen efter. Fick bevis för att min timme satt igång en massa tankar, och helt olika tankar. Precis det jag ville. Så tusen, tusen tack!
Foto: Anders Nyqvist, Svensk Fallskärmssport.
0 reaktioner på ”Min livs svåraste föreläsning”
Precis så är det! Mycket lättare att prata med främmande. Känns som att dom man känner har en uppfattning om en och man lever inte upp till den och den blir svår att ändra eller följa. Folk man inte känner är härligt kravlösa, förhoppningsvis. 🙂