Det finns forskning på att det tar 21 dagar att sätta en ny vana. Om man tänker så – att man ska göra något i 21 dagar så tycker jag det känns hanterbart. En sak som satt sig hos mig är att varje kväll lägga fram barnens kläder och mina kläder. Se till att deras väskor är packade och min.
Och i princip varje dag så packar jag träningskläder. Men inte nu. Nu vilar jag. Och det känns tomt. Alltså väskan känns tom. Och när ska man duscha egentligen? Duscha gör man ju när man tränat … Men vila är skönt. Sedan tänker jag smyga igång med ”vad-jag-känner-för-träning”. Ser fram emot krispiga skogsturer på mountainbike och med löparskor. Knäppa gympass, massor av yoga, hårda cross-fit pass, gourmetcykelturer. Men för stunden så njuter jag av att tänka tillbaka på måndagens äventyr. Kan inte se mig mätt på bilderna. Tänk att jag bor i den här miljön.
Foto: Jakob Edholm och Nadja Odenhage / ÖTILLÖ Se fler foton här!
Knoll och Tott. Rickard och Erik. Det är kul att tänka tillbaka på hur glada dom var när dom fick plats på Ö till Ö. Dom fick den absolut sista lotten den där kvällen i januari …
Vissa använder lina mellan sig. Både på simning och löpning, för att den starkare ska kunna hjälpa den som för tillfället är svagare.
The Kindgrens. Kommer ni ihåg fenorna dom visade upp dagen innan? Dom funkade bra. Fast Henriks knä funkade inte så bra, han sa att det gjorde ont från steg ett. Stefan drog honom runt skärgården.
Älskar att löpningen är så varierad. Små skogsstigar. Klippor. Upp. Ner. Platt är det nästan aldrig.
Älskar den här bilden!
Vinnarna. Team HEAD Swimming. Paul och Björn.
Ser du molnen bakom dom? Jag tror jag glömt att nämna att det åskade fint bakom oss när vi sprang över Ornö.
Marre i mitten var en av mina Ironman inspiratörer i augusti. Om jag inte minns fel så är det här fjärde gången på raken som han är med på ÖtillÖ. Men han anmäler sig aldrig, han hoppar in för någon superatlet som blivit sjuk. Olika varje år. I oktober drar han till Hawaii.
Antti och Marcus i mål.
Lisa och John på dom där klipporna som Lisa inte var helt nöjd med.
När jag körde 2011 så bodde jag och Ola med dom här efter loppet, Staffan och Jonas. Dom har blivit snabbare och snabbare för varje år … I år kom dom i mål efter 9.21.56.
Runners World Team Ultramarin. Kenneth Gysing och Tommy Tedelund sprang lyckliga i mål efter 13:41:50. Det var fjärde gången Tommy startade men första gången han fick gå i mål. Det säger något om hur hård den här tävlingen är. Men också hur fantastisk den är … Jag blev så otroligt glad när dom sprang om oss på Ornö, för jag visste att det betydde att dom kommer gå i mål. Gysing skröt sedan på båten om både sin vrickade fot och att dom vann sin åldersgrupp.
Daniel och Johanna. Team Ägir. 13:13:42. Daniel brukar stå vid poolkanten och säga vad jag ska göra ibland. Han njöt av simningen och oroade sig för kramp på löpningen.
Annika och Fredrik, eller as-snabba syskonen som jag och Lisa brukar kalla dom. Dom vann förra året men i år blev Fredrik sjuk och dom fick bryta. Så trist! Men jag är helt övertygad om att dom kommer igen nästa år och tar tillbaka sin ledarväst.
Mark och Gerhard från Tyskland kom inte i mål förra året men fick revanch i år!
Lag 100. Mina favorit pallbrudar! Linda och Helena. Så. Jävla. Bra. Punkt.
Alltså känslan. Känslan av att komma i mål efter 12:43:30 … Team Baggen/Saltsjöbadens Triathlonsällskap. Andreas och John.
Våra nya vänner John och Lisa på väg in i mål. Urban Amphibians sprang in efter 12:31:25. Lisa sa att det var vansinnigt mycket mer klippor än hon trott. Hon fullkomligen älskade asfaltsbiten på Ornö. ”Där passerade vi drygt 20 lag. Fast dom kom ikapp oss i terrängen igen.”
Elin och Mattias. Jag lärde känna Elin när jag mjölkade henne på information om Norseman innan jag körde. Grym tjej helt enkelt. Dessutom snabb och snygg.
Erika Rosenbaum är tjejen som ordnar Swimrun i Stockholm. Missa inte sista gången nästa torsdag, gott fika efteråt utlovas! Ö till Ö körde hon med Thomas Ogander. Dom gled in i mål efter 11:36:34. Bägge två är sådana där magiskt bra personer.
6 reaktioner på ”Drömmar och dusch”
Ha ha, känner så väl igen det där med duschen :-)!!! Det är svårt att ha träningsuppehåll – hur gööör man med tvätteriet liksom?
Makalöst fina bilder, de talar verkligen till mig och jag blir såååå sugen! Oj, vad jag tjatar om det. Din berättelse och dina bilder får det verkligen att bli så äkta och tydligt.
/Helena V
Tusen, tusen, tusen tack!
Visst var det du som frågade hur man får en startplats?
(Har ett gäng mejl/kommentarer som jag har lite dåligt samvete att jag inte svarat på, sorry)
Sedan i år så kan man få plats genom att ansöka genom meriter. Eller så köper man en lott. Och i tredje hand så kan man få plats genom att kvala på Utö Swimrun (eller Amfibiemannen året innan)
Och om man stått på pallen ett år så får man automatiskt en plats till året efter. Jag tror det är så det ser ut i år, vad som händer till 2014 vet jag inte. Kan bli samma sak eller något nytt. Det är bara att hålla utkik på otillo.se och gå med i facebookgruppen.
Går du igång på det så är det bara börja gå åt det hållet … det är värt det!
Underbara bilder…men mig lurar du inte. Det där ser kräkjobbigt ut… 😉
Haha, det ÄR kräkjobbigt. Något annat kommer jag aldrig påstå. Det är den jobbigaste tävlingen jag gjort …
Men också en av dom vackraste. Tydligen precis det som gör att jag går igång 🙂
Fantastiska bilder och härligt berättat! Tack Sofie, du inspirerar och delar med dig på på alla sätt och vis 🙂