Ironmaninspiratör: Lisa Lantto

1. Vem är Lisa?

Lisa, 33 år. Kalmar blir min 7:e Ironman. Jag startade med triathlon för att ha ett mål att träna mot, Sofie frågade om det skulle bli en Ironman. Varför inte? Har alltid haft svårt för att sitta still men aldrig tränat regelbundet innan. Körde några kortare tävlingar 2009 för att prova på triathlon och anmälde mig till Kalmar i januari 2010 med 8 månader träning kvar. Körde klassikern samma år för att prova på längre distanser av varje gren.

2. Om du får ge ett tips till den som ska köra sin första Ironman, vad skulle det vara?

Så här nära inpå tävlingen skulle jag säga, prova prylar. Rigga för en minitävling med några kompisar om du inte har möjlig att köra en tävling och testa igenom allt du tänkt ta med dig. Det lugnar tävlingsnerverna lite. Bry dig inte om växlingstider. Under en sån lång dag spelar inte några minuter någon roll det tjänar du igen på att inte få skavsår, hinna springa på toa eller vara bekväm i cykling/löpning för att du hinner byta cykelbyxor/löpartights. Le och njut under dagen, du har laddat för LÄNGE inför den här dagen för att den ska göra dig på dåligt humör.

Första året i Kalmar körde jag med den minsta vadderingen på tribyxor som existerar någon jämförde paden med en servett från Mac Donalds. Det var inte rätt för mig och det slutade med att jag stod upp på cykeln sista milen och det gick inte snabbt.

3. Har du något knep när det blir tungt eller trist under en Ironman?

Heja på dina medtävlanden då kommer strax några hejarrop tillbaka och dom betyder mycket. Glöm inte bort att de utanför banan också massor av energi, använd den. Har du en klapp på axeln, en vink eller bara ett litet grymtande till övers när du passerar mig i Kalmar så är jag glad. Har jag energi över så kommer du få det tillbaka. När jag slutar prata med folk då har jag gått in i väggen, snälla skrik åt mig att äta något om jag ser ut så här.

Är jag låg på energi så kryper jag in i min bubbla och det är det värsta jag kan göra mot mig själv den dagen.

Funderar du på att bryta, ta dig till nästa kontroll, ät, drick och gå på toa. Fundera över livet, universum, allting. Gråt eller skratta en stund om du behöver det. Kan du inte springa så promenera om det funkar, du hinner i mål. Just då kanske det känns som en bra idé att kliva av men du är inte så smart just där och då. Tänk på dina kompisar, dom kommer stå med medaljer imorgon men inte du. Fortsätt. Du kommer vara stolt över dig själv.

De starkaste minnena jag har från ironmantävlingar är inte tider jag har gjort eller placeringar jag fått. Första året i Kalmar låg jag bland dom sista under den sista milen på löpningen men kroppen kändes bra och jag kunde fortfarande lunka på så jag fortsatte. Eftersom när jag kom ikapp folk blev dom förvånade när jag inte bara drog förbi utan drog med mig dom. Ett tag var vi en klunga som sprang och pratade om vår dag och hur olika den varit för alla. Det är lycka.

I Nice blev jag bjuden på kex av en fransman när jag pustade ut under ett träd vid högsta punkten på cyklingen. På vägen uppför samma berg gav jag bort en av mina vattenflaskor till en kille som jag cyklade ikapp. Han mådde så dåligt efter att ha spytt upp allt och han hade dessutom slut på vatten. Vi hade 1 mil kvar uppför till nästa vätskestation, det var klarblå himmel, luften stod stilla och det var 34 grader varmt. Hans ögon strålade av lycka när han fick en flaska vatten, jag hade nog fått ett ja om jag frågat om han ville gifta sig med mig just då.

Målgången i Kalmar förra året. 

För mig är tävlingen en upplevelse, det är en inre resa där jag får utmana mig själv och en resa tillsammans med alla runt omkring mig. Du kommer få se. Du är även en del av deras resa, påminn dig själv om det ibland för att lyfta blicken lite. Försök se det roliga i dom bisarra upplevelserna man är med om en dag som den här och le dig igenom det. Glömde jag säga. ÄT!

4. Om du måste välja ETT enda pass en vecka, vilket blir det då? 
Jag gillar alla löppass just nu, jag åkte på två stressfrakturer förra året men i år finns det inget som begränsar det gör mig lycklig på varje pass. Min favorit just nu är Olgorintervaller: 400m, 300, 200, 100. Alla distanser gånger 2 där den första är lugn och den andra hård. Exempel: 400m lugnt, 400m hårt, 300m lugnt … allt i ett svep sen 5 min vila innan du kör ett varv till. Funkar grymt bra på en idrottsplats (eftersom att dom är 400m). Man kan springa tillsammans oavsett nivå och vill man så kan man stå över en intervall utan att bli ifrånsprungen.