En dag som jag kommer minnas resten av mitt liv. Amfibiemannen. Dryga fem timmar med syster i skärgården. Vi uppfyllde mål 1 och 2 med råge. Nummer 3 är ett nja. Vi tog oss in i mål men så särdeles skitsnabba var vi i ärlighetens namn inte. Men särdeles jätteglada var vi!
Mellan 09-10:30 skulle man som tävlande ta båt ut från Refsnäs brygga till Lidön där starten går. Dimman låg tät och alla funderade på hur det skulle gå om den inte lättade.
Man tävlar i lag om två. Och det är lätt att tro att alla har tränat ihop med sin lagkamrat i flera månader, men det var fler än en som mötte sin lagkamrat för första gången ute vid Refsnäs brygga där båten till Lidön gick. Lotta Hoofts lagkamrat blev sjuk i sista sekund och hon sökte en ny på nätet. Hittade Mikael Edsteth och mötte honom vid båten, dom hade en fantastisk dag ihop och sprang i mål efter 4 timmar och 30 minuter.
IronmanAlex verkade ha en bra dag, i alla fall innan start som här.
Båtresan kan sammanfattas med ett ord. Vitt. Eller, dimma. Här är en Fredrik från laget 2 x Freddan.
Björn Rosenthal rockade skärgården med Marika och är här ovetande om att dom ska komma trea i mixedklassen med tiden 03:55:40.
På Lidön visade man upp sin säkerhetsutrustning (våtdräkt, visselpipa och första förband) och så hämtade man ut sitt start-kit med nummerlapp, badmössa, karta och lite annat smått och gott.
Läste att det var 258 startande lag. Alltså 516 personer som sprang och simmade.
Sedan drack vi kaffe, kramade vänner man inte sett på ett tag och diskuterade prylar i några timmar. En av dom roligaste att träffa var min fallskärmskompis Calle som säger att det är mitt fel att han är där. Han kollade på ett inslag från ÖtillÖ 2011 och sa “det där verkar kul”, läste min racereport och slog en signal för att äta lunch och prata om hur man gör. Och poff så sitter vi där och nervös-skrattar tillsammans i solen. Nummerlapparna var one-size-fits-all och Calle är si sådär två meter och inte jätteliten …
Det var många funderingar om dom där nummerlapparna. Här testar Team Weisbrod dom. Lanttosisters tycker det var dom bästa nummerlapparna dom någonsin haft. För en gång skull så satt dom åt lite.
Fredrik och min ultrasnabba kollega Jojje innan start. (Ja, Fredrik är också ultra-snabb)
Team Puppy TS, Charlotta och Bibben innan start. Dom sprang och simmade på magiska 04:03:21 och vann damklassen.
Flottörerna. Ulrika och Jonas.
Team Lanttosisters och team Performance by Hagström.
Skönt att starta mitt på dagen så man slipper stiga upp vid 4:30 för att hinna med frukost. Nu hann jag istället med en stunds vila på gräsmattan.
Pre-racemöte. Tävlingsledningen berättar vad som gäller.
Men nu till själva tävlingen. För dimman lättade och 12:45 gick starten för damer och mix-lag. 2270 meter löpning, grusstig ner till stranden på andra sidan Lidö. Dom flesta drog iväg i ett överljudstempo, jag och Lisa hade sagt att vi skulle börja långsamt och öka. Men det har vi sagt många gånger och inte hållt, nu startade vi i prattempo, och längst bak så vi fick börja med att springa om lag. Från Lidö till Idö är det 1110 meter simning. Där hade dom satt ut bojar med röda flaggor, riktigt bra att sikta efter.
Vi hade sagt att vi börjar med att jag drar på simningen och Lisa på löpningen och så ser vi om vi byter efter vägen. Första simningen kändes lång, och vid sista bojen så ser jag plötsligt ett lag med vita badmössor. Första herrlaget, som startade 10 minuter efter oss. Ville inte titta bak, för jag visste att där finns över 300 till vita badmössor som snart kommer simma över oss.
Men nej. Vi tog oss upp på stranden, började springa, vinglade lite men det tog sig och vi pratade om hur jäkla fint det är i skärgården, att Lisa glömt att stänga den främre dragkedjan i våtdräkten men inte märkt det förrän hon skulle dra ner den när vi började springa. 3380 km löpning. Idö–Krokholmen. Fina skogsstigar, en kohage där massor med flugor surrar runt oss och vi skämtar om vem som luktar mest illa. En liten bit vadar man mellan två öar innan man springer vidare.
Nu hojtade vi heja till ett gäng herrlag som sprang om oss. Bland annat coach Rubin. Plötsligt hör vi två som pratar bredare norrländska än oss diskutera att dom sprungit första löpningen för fort och så susar två killar med fenor fastsatta på ryggsäcken om oss.
Ett annat par kommer springande med lina mellan sig och pratar om att ena personens vätskeblåsa är på väg ner i röven på honom. “Den åker ner, snart är det som att ha en butt-plugg” hör vi i förbifarten. Det finns ingen standard för hur man ska ta med sig vätska, energi och dom obligatoriska sakerna så man ser dom mest kreativa lösningarna under dagen. Allt från att bara ha tryckt ner allt i dräkten till stora ryggsäckar.
Från Krokholmen är det simning till Viberön som gäller. 400 meter. Skönt tänker jag först. Sedan tycker jag det känns långt. Väl över så börjar en av dom roligaste sträckorna. 70 meter löpning (lagom kan jag tycka) och sedan 260 meter simning (också en bra sträcka …) till Västerören. En liten härlig skogslöpning på 115 meter och så är det dags för 675 meter simning till L. Äspskär. Här är det flaggor uppsatta, och en röd triangel med en blinkande lampa. Själva uppstigningen ser man inte innan man är precis vid den, den döljs av en udde. Siktar framåt genom att sätta upp ögonen och sedan titta ner och så tar jag ett andetag åt sidan. Tycker jag börjar få in lite flyt i det när Lisa plötsligt börjar rycka i linan mellan oss och hojta “du drar höger”. Ja, ja, vi ska ju höger svarar jag.
Försöker skärpa mig men jag siktar och så skjutsar nästa våg mig några meter åt sidan och jag måste sikta om. Lisa är på mina fotsulor hela tiden och kopplar sedan lös sig och simmar vid min sida. Känner mig stolt över syster, som blivit en så stark simmare (je, je, jag är inte världsbäst men har tidigare simmat snabbare än syster men inte hela dagen idag …)
Anders och Magnus fyller på med vätska på Arnholma.
Nu börjar “långlöpningen” för dagen. Över Arholma 5470 meter. Först lite skogsstig, sedan en lång brandgata innan det enligt mig tråkigaste idag, en lång grusväg. Efter cirka fem kilometer svänger man vänster ner mot vattnet och får vätska, saltgurka eller Ballerinakex. Upp samma väg och nu vänster efter vägen. Här möter vi ledarna och hejar.
När man kommer till vattnet på andra sidan udden så hör vi några barn heja och hojta “IN I BERGET, IN I BERGET” så springer man just det. In i berget.
Ett gammalt värn som är som ett museum med dockor som är militärklädda. När jag kom in i mörkret så trodde jag först det var riktiga människor som stod där, och hoppade till men sedan njuter jag av omväxlingen. Att få titta in i rum med sambandscentraler och operationsrum. Upp för en trappa och ut på en klippa, drar upp dragkedjorna och hoppar i vattnet. Nu ska vi Riddarviksskär runt.
Vi har klarat dagens enda cut-off! Om vi inte hunnit hit innan det gått 2 timmar och 45 minuter hade vi inte fått simma runt ön. Och det hade varit synd för här är vackraste simningen. Vi håller oss nära ön och jag ser massor med fisk och det känns som vi simmar i ett akvarium. Här är det inte svårt att komma ihåg varför jag gör det här.
Energi på Arholma.
Upp på stranden och över en tidtagarmatta. Nu är det mindre kvar än vi gjort. Bara att rulla hem säger Lisa och jag till varandra. Och alla runt oss. Vi försökte heja på alla vi mötte, och om det hanns med säga ett ord eller två. Det var inte all-in som gällde för oss idag. Snarare ett jädrigt trevligt kafferep som ibland innehöll en dl mjölksyra eller två.
Vissa tycker det är fel, när man tävlar så tävlar man. Men vet du, man gör faktiskt som man vill. Och vi njöt. Njöt av att allt funkade, att ge och få energi av dom vi tävlade med. Jag är i grunden en tävlingsmänniska, och vill vinna, men jag försöker också alltid i grunden att glädjas åt att det går bra för andra.
Nu är det samma sträcka tillbaka, fast dom långa sträckorna känns lite längre och dom korta ännu roligare eftersom vi nu inte tar av någonting utan bara springer dom där 100 metrarna och hoppar ner i vattnet igen. Här och nu. Så j*vla härligt. Kan inte komma på något roligare träningspass att göra en lördag som den här.
Ibland är jag trött, ibland är Lisa trött. Ibland pratar vi om att vi aldrig i helvete kan köra dubbla simningen och trippla löpningen den 2 september, men varje gång konstaterar vi att just här. Just nu. Så är livet jädrigt bra.
Visst är vi trötta men vi har inte ont och man kan alltid ta ett steg till. Och ett till och så plötsligt så står vi på Idö igen och ska simma 1110 meter. Vi har precis skämtat med några lag om att buffen öppnar om några minuter, undra om vi hinner? Bara att lägga i en extra växel och kötta. Så hoppar vi i vattnet.
Vattnet som vi simmat i tidigare idag känns nu kallare. Det är massor av vågor och det känns som vi aldrig kommer närmare den där andra stranden. Det gör vi inte heller. Eller jo. Fast nästan hälften så snabbt som när vi simmade där vid 13-tiden. Vi byter av och Lisa siktar och jag följer. Bra för att jag inser hur jobbigt det är att ligga bakom med en lina som om och om igen sköljer över till andra sidan huvudet och stör min simning, och bra för att Lisa inser att det är svårare att sikta, simma rakt och starkt än hon nyss tyckte.
Väl över på andra sidan stapplar vi upp och börjar springa, vi är så inne i vårt samtal att vi lyckas springa rakt fram i en korsning där vi skulle svänga höger så vi får springa tillbaka. Vi utvärderar dagen, pratar om vilka prylar som fungerade och vilka som inte fungerade.
Sluta titta på klockan ryter Lisa plötsligt. Ja, men jag vill ju se hur långt vi har kvar säger jag. Det kan max vara 900 meter och vi springer snabbare än på hela dagen, det här är bra inför Ö till Ö. Vi har varit ute i över fem timmar och nu ökar vi. Lisa, det är nu vi är som bäst.
I mååååål! Lanttosisters efter 5 timmar 19 minuter och 32 sekunder i skärgården.
Lagen eller patrullerna som tävlingsledningen kallade oss var magiskt snabba idag. Jonas Colting och Jesper Svensson vann på 03:21:44. Bästa damlag, Puppy TS sprang i mål efter 04:03:21 och bästa mix-lag, Slice me Nice körde på 03:43:58.
Det ingick buffe i startavgiften, och har man lekt i skärgården i +-5 timmar får man dricka öl och vin också. I alla fall om man hittat en chafför hem.
Lisa tack för en grym dag! Och tack Amfibiemannen för ett riktigt bra arrangemang. Extra tack för vårt pris “Start i Kustjagaren 2014”. Utvärdering av dagens prylar mm. kommer vilken dag som helst. Tack till Fredrik och Katti som har tagit några av bilderna på oss. Och extra tack till Katti för dagens bästa hejarop!
Alla andra lag som körde idag. Grymt jobbat! Och tack för bra sällskap. Stämningen var helt jävla underbar.
Och körde du inte, men är lite, lite sugen. Det finns inget att tveka över. När anmälan öppnar i september eller så. Anmäl dig! Det är en magisk skärgårdsupplevelse och som tävlingsledningen sa “nu har ni 365 dagar på er att träna till nästa Amfibieman”.
9 reaktioner på ”Amfibiemannen – racereport”
Åh, jag känner mig sugen på nästa års!!!
Wow…du (ni) imponerar gång på gång! Superkvinnor!!!
Grymt bra jobbat! Jag cyklade förbi Räfsnäs brygga och tänkte på er (om det nu är Räfsnäs vid Gräddö).
Jag laddar inför Kalmar och är lite orolig/nyfiken över energiintag under dagen…..
Några tips till mig :-)? Tror att jag kommer behöva ganska mkt, men ska ju också kunna springa utan att vara för mätt. Hur gör du?
Tacksam för lite tips 🙂
/Helena V
Spännande läsning! Tänkt att något så tufft kan vara så kul! 🙂
Härligt!!! Grattis!! Tack för mycket inspirerande läsning som alltid 😀
Snyggt jobbat sisters! Vilket äventyr! Ni kommer vara väl förberedda för ÖtillÖ!
Snygg jobbat och stort tack för peppen på Arholma!! 🙂