Mindre än en vecka kvar till tävling. Ironman Brasilien. Känner mig lugn. Jag kan inte göra mer nu. Det finns inget träningspass som gör skillnad inför nästa söndag, förutom dom som är för hårda. Det bästa jag kan göra är att hålla mig frisk, köra rörlighet och riva av något snabbt pass för att hålla igång kroppen.
Eller lugn och lugn. Jag inser att jag blir nervös av att packa cykeln. Tankarna varför kommer. Varför kan jag inte bara vara nöjd av att träna lite löpning och så är det bra med det. Varför ska jag göra en Ironman till?
Eller lugn och lugn när jag tar på mig mina löparskor och med 10 dagar kvar upptäcker att hälkappan gått sönder och det är små hål i dom.
Fick snabbt som attan ordna fram ett par nya, likadana (Nästan i alla fall. Dom gamla är högst upp och just ovanför är dom sprillans nya …) nu springer och går jag in dom snabbt som bara den. Har sedan länge bestämt mig för att springa i mina Saucony Kinvara 3. Köpte ett par i New York i höstas och är sedan dess förälskad i dom.
Eller lugn och lugn när jag sätter på tävlingshjulen och börjar nervösskratta bara jag tänker på att nästa gång vi leker ihop så är vi i Brasilien.
Älskar känslan av att vara stark. Älskar känslan av att ha ett mål som jag inte vet till 100% om jag klarar men ändå längst bak i huvudet vet att det går. Älskar att vara på väg. Jag älskar äventyret. Det lilla extra. Det lilla extra den här gången är att jag ska få resa iväg med min syster och Anders. Vi ska skratta. Vi ska äta gott. Vi ska nervösbajsa. Vi ska packa ihop och se lite av Amazonas. Vi ska tillbringa en natt i Rio och sedan åka hem. Hem till vardagen. Vardagen som jag också älskar.
Nu ett dygn till med jobb sedan sätter jag mig på ett plan. Lugn bara lugn …
0 reaktioner på ”Nummerlappskänningar”
Kul:-) Kör hårt! Drar till Zürich om en dryg vecka för en 70.3 till. Det är kul att tävla:-)
Tack för påminnelsen, just nu funderar jag varför jag gör det här 😉
Och samma lika till dig – lycka till nästa vecka, kör hårt!
Fan vad tuff du är!!
Stort lycka till 🙂
Underbart! Ha det så roligt! Varenda liten sekund. Skratta som bara du kan!
Fatta vad grymma ni är! Go Lantto go! 🙂
Hej!
Vet inte när ni landar i Rio, men det brukar bli på morgonkvisten.
Stannar ni någonstans i Zona Sul är det värt det att skaka loss benen och tröttheten genom att jogga längs Ipanema, Copacabana, Urca, Flamengo (vid sockertoppen); och förstås stanna och dricka en Acai na Tigela vid något hörnfik. Hade ni haft mer tid där hade jag kunnat vaska fram en lokal guide till er, men det kommer inte hinnas…
I Amazonas, där jag också varit, är ett absolut måste att prova på frukt juice och glass… det finns hundratals tropiska frukter som för övriga världen är helt okända. Och prova ta en båt ut i amazonas floden… som sagt, få djur finns att se men desto mer gränt djungel, och försök ta tag i ett snöre för att plocka mangafrukter från träden.
Och i Sta Catarina finns förstås vågsurfing att spana…. Allt förstås om ni inte heller ”bara” ska köra IM och vila er i form resten av tiden 😉
Stor, stor lycka till. Man blir mycket glad och ”igång” bara man hejar på er 😉
Boa sorte,
Gunnar
Lycka till Sofie! Det kommer gå superfint och låter som ett kanonäventyr…Brasilien liksom…Ironman, vilken underbar kombo!
Varför du gör det här? För att du kan 🙂
Lycka till, det kommer att gå fint!
Jäklar vad jag kände igen mig i texten i sista stycket där. Precis så känner jag också!
Stort lycka till!
Stort lycka till!! Ska bli spännande att höra din racerapport.
Den ständiga frågan ”varför”….. Känner så väl igen den….
/Helena V