Det här är en favoritbild på mig och min syster Lisa. Tagen av Hans mellan intervallerna vi sprang i snön.
Den gör mig glad. Syster som jag älskar. Gällivare som jag älskar. Snön som jag älskar (även om den gärna får försvinna i Stockholm nu …) I sommar ska Lisa och jag köra Amfibiemannen och Ö till Ö tillsammans. Kommer bli en prövning på så många sätt. Har tidigare sagt att jag kan göra dom tävlingarna med vem som helst men inte med Lisa.
För när hon säger “kom igen syster, du ser stark ut” då hör jag direkt när hon ljuger. Det kommer bli två dagars terapi tillsammans, men två dagar att komma ihåg! Jag kan sätta rätt mycket pengar på att vi kommer skratta högst och mest i skärgården. Och snabba tänker vi vara, så det är bäst jag tar tag i dagens löpintervaller nu. Planen är 15 stycken: 90 sekunder (175-180 puls) och 30 sekunder aktiv vila mellan.
Längtar med en stor hög med pirr i magen till båda tävlingarna. Ja, faktiskt till dagens intervaller också. Ha en fin lördag!
0 reaktioner på ”En favoritbild”
Det är bland det bästa jag vet, att springa med en av mina systrar – eller båda, det är vekligen lyx!
Eller hur. Syskon är bland det bästa man har! Jag är så glad över att jag och Lisa började med triathlon ihop. Sedan dess är hon min bästa vän och den jag har roligast med, men också den som jag får höra den hårda sanningen först av …
Ja det är nog en utmaning att springa med sin syster, själv ska jag springa ett lopp med min man i sommar, det blir också en utmaning. 😉 Det man i alla fall vet vare sig det är en syster eller en make, att de älskar en! Åtminstone efter en stund efter målgång om än inte hela tiden i loppet :-).
Haha, att springa med sin man är nog en ännu större utmaning.
Så jag säger lycka till till oss bägge två 🙂
Nä, på allvar så tror jag vi båda kommer få härliga dagar, det finns ingen jag hellre delar upplevelsen med. Även om det säkert kommer bli en del sköna diskussioner som vi kan prata om efteråt.
Verkligen fin bild! Ska också köra Amfibiemannen, mixklass. Synes där!
Kul. Ses där om inte förr. Träna hårt men smart.
Äh nu överdramatiserar du väl lite. 🙂 Det kommer ju bli en fröjd. Tänk att få prata med någon man gillar HELA dagen. Det bli inte bara ett GLÖM INTE ATT ÄTA och poff hade man förbrukat sina 3 sekunder av möjlighet att peppa när man möttes under cyklingen. Jag kommer tjata om att du ska äta heeela dagen.
Hej!
En liten och löjlig fråga.
När jag var på Playitas i november förra året, simmade jag i havet själv. Med våtdräkt. Simmade från hotellstranden och till grannbyn fram o tillbaka o fram o tillbaka :-).
Jag hörd av ngn att man inte bör simma själv. Vad anser du om den saken? Jag har ingen att simma med.
Sen till den jätte löjliga frågan: hur rädd behöver man vara för hajar?
Tack för trevlig läsning här på bloggen o ha en härlig träningsvår.
Jag rekommenderar inte att simma själv, men jag ljuger om jag säger att jag aldrig gjort eller kommer att göra det.
Jag ska tillbaka till Playitas, den här gången med familjen utan utan mina triathlonvänner, då kommer jag vara glad om jag får till något pass runt de utlagda bojarna där.
Och rädd för hajar, inte alls skulle jag säga. Snarare ska man vara glad om man får syn på en 🙂
Det borde väl rimligtvis finnas hajar i vattnet, men jag har aldrig hört talas om någon som skadats eller ens sett en från stranden runt Kanarieöarna. Gjorde en snabb googling också och fick inte fram något så jag är inte orolig.
Ha en härlig träningsvår du med!
Tack snälla för svar!
Planet lyfter om ett par timmar.
Lite rädd för hajar, men ändå simmade jag själv nästan varje dag i november.