Lanttolucka 9 – frossar i Ironmanspinning

Åker tåg genom vinterlandskapet. Tycker om att åka tåg, känslan av att vara på väg samtidigt som man stannar upp. Helgen flög förbi och det känns lite som en dröm att jag höll den där cykelklassen igår. 

När jag kom till Elixia Sisjön igår så fick vi inte gå in för att brandlarmet var på. Jag fick ingen chans till att kolla så tekniken (läs hade jag rätt sladdar med mig…) fungerade men kände mig ändå lugn. Livet löser sig. Och det får bli dagens lucka… när du inte kan påverka saker – släpp det! Gör det du kan för att påverka men gå inte omkring och oroa dig i onödan. Se framför dig hur det löser sig istället.

Jag tänker ofta på att inte oroa mig i onödan, det är slöseri med energi. Även små energibovar som när jag kör in till stan, ibland kommer tanken “jag kommer inte hitta någon parkering” och så mal tankarna på. Till vilken nytta? Jag kan inte påverka det. Eller om jag hamnar i bilkö. Just där och då kan jag inte påverka det då släpper jag och gör det bästa av situationen. Att oroa sig för saker som kanske inte händer, eller situationer som ännu inte varit = slöseri med energi!

Gör alltid allt du kan för att förbereda dig, ha gärna en A, en B och en C plan men när du tänkt igenom dom så sluta ödsla energi på att fundera på saker som kanske inte händer.

Igår klev Magnus Gårdmark in som en hjälte och kopplade upp min dator med projektorn så jag kunde koncentrera mig på att dela ut bananer med nummer på, fixa med musik och allt annat. Allt löste sig, enklare och bättre än jag kunde drömt om innan.

Jag upplevde gårdagens cykling lite magisk, cykelsalen var fylld av människor med mycket energi och alla tog i och cyklade fullt ut. Vi trampade igång benen, tog i när det blev lite uppför på Ölandsbron och tryckte på ute på Öland. Vi skrattade oss tillbaka över bron. Extra roligt att flera personer som var med på filmen var på plats. De gav mig energi den 18 augusti och igår. Tack!

Numrerade bananer? Alla fick en numrerad banan innan och när vi var ute på Alvaret så körde vi tre långa intervaller där vi tryckte på just under mjölksyratröskeln – och så drog jag en vinnare efter varje. De får något bra att ha från 2XU. Grattis Helena, Marie och Madeleine! (Och nej, jag hade inte riggat lottningen, vi tjejer verkar bara vara väldigt bra på långa intervaller.)

Under passet pratade jag bland annat om att jag brukar försöka komma ihåg att njuta, att verkligen landa och njuta av stunden även på tävling. Jag har ändå tränat och sett just den här dagen framför mig, ibland under ett helt år. Så jag brukar landa lite då och då och verkligen dra in och smaka på luften, känna vinden mot mina bara armar och se mig omkring. Påminna mig om att det här är dagen, just den här stunden är den som jag sett framför mig ett år.

Och vet ni, jag gjorde det även igår. Jag har sett mig själv hålla den här klassen ända sedan jag monterade min GoPro på styret den 18 augusti och igår var jag där. Jag drog in den (lite för varma) luften i min luftstrupe och jag sög i mig energin i salen. Idag njuter jag av att min dröm är förverkligad. Jag lyckades få människor endorfinhöga och de tog sig runt 18 mil tillsammans med mig. Jag har samlat in flera tusen till Läkare utan gränser och det känns bra i min mage.

Nu ska jag fortsätta färdas genom vinterlandskapet. Ta ett extra djupt andetag, släpp ner axlarna och njut av här och nu. På rikt, inte någon annanstans i tanken.