Annika bad mig om en lucka med mitt lyckligaste tränings och tävlingsminne.
Som lyckligaste tävlingsminne så måste jag välja stunden då jag insåg att jag kommer att klara av min första Ironman. Det var under sista varvet löpning i Kalmar 2010. Fram till dess hade jag tassat på bäst jag kunde men sista varvet kom känslorna ikapp mig. Överlycklig och lite skönt gråtfärdig tog jag mig framåt och tänkte jag kommer faktiskt att klara det, om jag så ska krypa in i mål så kommer jag ta mig in i mål inom tidsramarna. Känslan av att allt är möjligt. Läs mer om min dag här.
Målgången var härlig, men inte lika härlig som den där känslan när jag faktiskt insåg att det kommer gå vägen …
En annan härlig känsla som jag ibland tar fram är alla gånger jag klivit av ett flygplan tillsammans med Boel. Koncentrationen då planet svänger in på final och man väntar på att en grön lampa ska tändas och man får hoppa av. Vinddraget i dörren. Ett djupt andetag. Blicken oss emellan och sedan ready-set-go. Känslan av viktlöshet precis efter uthopp, leendet jag alltid får i frifall. Sedan rockar vi bara. Träning. SM. VM. Känslan är densamma. Koncentration och 100% närvaro i nuet.
Jag kan faktiskt inte välja, har så många härliga minnen av sköna träningstillfällen. Som när jag åker skidor.
Träning? Lek? Benstyrka behövs i vilket fall! I love it!
Löpning. I skogen. I bergen. Älskar att jag hittat tillbaka till naturen!
Simning i öppet vatten. Det är så härligt att jag inte fattar att det är gratis.
För att inte tala om alla härliga stunder med Tysken. Foton: Hans Berggren.
Jag kan fortsätta rada upp tillfällen under träningsresor som ovan eller varför inte Annikas födelsedagskalas …
Själv då? Bästa tränings och tävlingsminnet?
0 reaktioner på ”Lanttolucka 4”
löpningen runt skutan för flera år sedan. eller den runt mullfjället i sensomras. jag anar ett mönster… 🙂
Blir alltid så glad när jag ser den filmen.
Bästa träningsminnet är när jag insåg att jag skulle klara mitt första marathon, målgången vid Öloppet och målgången Vansbro Triathlon.
Om lite över 250 dagar så hoppas jag få ett nytt bästa träningsminne i Kalmar.
Jag fick en skön flashback. 200 meter innan första målgången i Kalmar så säger snubben jag sprungit sista varvet med ”This is your moment. You go first, Ill be right behind you. GO GO and enjoy your first ironman finish”. Då slog det mig att jag kommer klara det och jag börjar stortjuta på målrakan. Solen har gått ner, de flesta har gått hem men i mitt huvud var det party. Sån underbar känsla.
Mitt bästa träningsminne var när jag klarade att springa milen för första gången utan att stanna. Minns att det var strax innan 22 en sommarkväll och att jag sprang i skogen. Efter 8 kilometer kände jag bara: jag är inte ens trött, nu tar jag milen! Efteråt ringde jag 5 stycken i min telebok (ink Marie) för att jag var så – ingen svarade! haha