Idag tvingade jag mina föräldrar att lämna av mig vid foten av Dundret. Sedan sprang jag upp till toppen och de körde bil upp på baksidan av berget med barnen.
Från barmark till snö. Och hela tiden funderade jag på varför jag så sällan gjorde sådant här när jag bodde här. Så enkelt, så härligt!
En liten sjö på vägen upp.
Tänkte på saker jag inte reflekterat över på flera år. Som att det är självklart men smart att kryssen på alla leder i Sverige ska vara vända mot närmaste vindskydd. Och att jag tycker om lukten av myr. Och att man studsar fram om man sätter fötterna rätt på den mjuka mossan på fjället.
Tog mig upp efter en led som går på ena sidan Soldalen (en av skidbackarna på Dundret), över det här vattendraget och sedan upp till toppstugan. Att springa så här är bara lycka och njutning. Mer sådant! Jag säger JA till härliga löpupplevelser, och nja till att tugga asfalt och intervaller varje pass.
On top of the world! Med utsikt över Gällivare och Malmberget.
Mötte upp mamma, pappa och barnen i toppstugan. Den har öppet mellan 20-01 på kvällen. Och jag kan säga att en våffla med hjortronsylt aldrig smakat så gott. Livslyx!
På vägen ner stannade vi och kastade snöboll med (på) barnen. Och njöt av utsikten. Frågade mamma och pappa om de ser hur vackert det är framför dom. Dom hajjade till och sa, nä, man ser det ju inte när man bor här …
Så nu är frågan vad du har framför dig men inte ser?
0 reaktioner på ”Reklam för Lappland. Del 2.”
Lapplands turistbyrå borde anställa dig, jag får lust att flytta dit när jag läser dina blogginlägg. Låter sjukt trevligt. Men blir ju jäkligt långt till jobbet…
Åh vilken dag! Såna där äventyr kan man leva på i hundra år!!!! Bra Norseman träning också!
Fy fan, ser jävla’t sviiinkallt ut!!
Jag väntar nog nån vecka.. Till värmen. Och myggen.
Va härligt att läsa om hur du trivs och tränar i norrland. Kiruna är en fantastisk träningsstad, testa midnattssolstigen nästa gång du kommer upp, fantastiskt vackert!