Search
Close this search box.

Lanttos har skaffat sig en helvetesmaskin

Idag har jag sprungit Niliterrängen. 30 kilometer terränglöpning i mina barndomsskogar. Man kan säga att jag kom i mål som tredje bästa tjej. Eller som sämsta tjej. Jag väljer det förstnämnda.

Jag såg det här som ett långpass. Och vilket långpass sedan. På allvar. Magiskt vackert. Så där så jag skulle få tårar i ögonen om det inte var så att jag är i norrland och här gråter man inte över sådant. Här är man lite hårdare utanpå, men desto snällare innanför.

Starten, och det här var det närmaste trängsel jag kom under dagen. Första hejaklacken vi passerade var tre äldre män som lyfte på handen, men inte sa ett ord. Sedan tre underbara mil i magisk skog, små skogstigar blandat med lite grusväg. Ibland gick det 20 minuter då jag inte såg någon. Ingen trängsel här inte. Bra markeringar gjorde att jag bara log och var tacksam över att någon har fixat så jag får springa här och inte behöver vara det minsta orolig över att springa vilse. Och mitt i ingenstans så hör man plötsligt ett heja och får en mugg med sportdryck eller vatten. Vätskestationer var fjärde kilometer.

Och det här med helvetesmaskin då? När vi sprang förbi så jag såg Nilivaara kyrka så kom jag att tänka på en historia som min älskade farmor berättade en gång. När de hade skaffat radio. Den första radion i byn. Då sa prästen under söndagens predikan att “Lanttos har skaffat sig en helvetesmaskin”

Men farmor sa att sedan när kriget kom, då var det minsann ingen helvetesmaskin, då satt prästen och resten av byn hemma hos dom och lyssnade på nyheterna.

Log och tänkte på farmor och farfar och att jag tycker den historien är så bra. Först ordet, helvetesmaskin. Fantastiskt ord. Och sedan hur historien symboliserar att människor i alla tider varit rädd för det nya, för förändringar.

Men nu var jag ute i spåret. Jag tassade på, inte fort men i ett anständigt tempo för att vara mig. passerade 5 kilometer efter 25 minuter, en mil på 50 min. Två mil under två timmar. Men sedan hände något. Det blev tungt, fortfarande vackert, men så vackert att jag ville gå. Först blev jag peppad av att jag sprang ikapp en efter en och fick pratsällskap några minuter. För det är alltid så, springer man i sitt långsamma tempo så är det snabbare än att gå. Så tassar man på så brukar man komma ikapp trevliga löpare efter några mil.

Kom i mål efter 3 timmar och 13 minuter. Möttes av finaste “heja mamma”-plakatet!

Duschade och upptäckte att mat ingick i startavgiften. Åt galet goda köttbullar. Sedan var det prisutdelning och då upptäckte jag att ALLA får pris. Föreningen menar på att alla är lika bra, det spelar ingen roll hur fort det gick. Det var säkert 50 barn som sprungit 800 meter, och alla fick pris. Förstå vilken bra väg att gå för att få barn att vilja tävla. Glädje, tävling, medalj och pris till alla. Det är klart man vill springa Niliterrängen.

Årets bästa, vackraste och trevligaste långpass. Jag kommer somna lycklig.

Och jag kommer boka resa så jag kan göra om det här om ett år. För jag säger bara OM du gillar terränglöpning, boka in en norrlandshelg den här helgen. Åk upp, njut av fantastisk natur och passa på att spring en av Sveriges vackraste terränglopp. Just nu är det som bäst i Lappland. Midnattsol, sommarvärme men inga mygg.

Nå gillar du det här så gillar du nog också

Träna med Lantto – 30 minuter Tabata

30 minuter träning med mig på Spotify. Det är sex stycken Tabata. Det vill säga 8*20 sekunder hårt jobb med 10 sekunder vila mellan. Två övningar i varje tabata – varannan gång övning ett, varannan gång övning två.

Läs mer »

BÄSTA TIPSEN INFÖR IRONMAN KALMAR

Med nio dagar kvar till Ironman Kalmar börjar jag varje dag med att svara på frågor om allt och inget. Jag har kört 23 Ironmandistanser lite här och var i världen men när någon frågar så är Ironman Kalmar den tävling jag rekommenderar till alla om man ska köra en enda i livet. Det finns ingen annan tävling som har så fantastisk publik. Och att få cykla på Öland. Älskar!

Läs mer »

0 reaktioner på ”Lanttos har skaffat sig en helvetesmaskin

    1. Det var det, det var det!
      Tänkte på er under mina timmar i skogen, så härligt att läsa om din dag! Hade gärna varit där också…

  1. Brukar kika in och läsa men har inte skrivit något tidigare.
    Fint skrivet som vanligt och underhållande. Det låter helt fantastiskt och naturmäniska som jag är så skulle jag mer än gärna springa den rundan.
    Jag har inte vågat fråga läkaren om jag kommer att kunna springa igen men efter att
    ha sprungit ett helt liv så är det svårt att vara utan så jag hoppas det kommer att gå.
    Nu för tiden försöker jag få bukt på den värsta tävlings nerven och ta det lite lugnare och inte jaga sekunder längre. Kommer ihåg den värsta tiden när jag jobbade för att komma under 30 på milen och känslan när jag äntligen var där. Det är svårt att jobba bort tävlings instinkten och helt skulle jag aldrig vilja ha bort den men gärna dämpa den lite 🙂 för till stor del hjälper den till att ta sig vidare!
    Men snart får jag börja träna igen och om det är möjligt så kanske kanske kan vi ses i spåret 🙂
    Roligt med inspirerade läsning!
    Kram Kenneth

    1. Bra att du inte frågar läkaren, de brukar alltid svara att springa det kan du glömma 🙂 Bättre att träna och se till att det händer.
      Hoppas du tillfrisknar snabbt så jag får jaga dig genom skogen snart. Och under 30 på milen, jag säger bara RESPEKT!

    1. Gör det! Och hojta till när det blir av. Och har du inte har boende i norr så fixar jag –bara du lovar att du är en trevlig person 🙂
      (Självklart inklusive bastu)

    1. Perfekt. Kör vi träningsläger samtidigt? Eller ska vi mest äta våfflor med hjortronsylt i midnattsolen? Boende och bastu är ordnat.

  2. Vilken underbar beskrivning av loppet, jag kände verkligen igen mig! 🙂 Skulle vara toppen om du kunde skicka bilderna till min mail.
    Roligt att träffas och hinna prata lite 🙂
    Lycka till i Norge i sommar!!

    1. Ja, verkligen kul att få prata lite, efter att ha jagat dig genom Niliterrängen 🙂
      Tack för energin ute i skogen. Hoppas bilderna kom fram.

  3. Maxad hemlängtan… Men en fantastiskt bra anledning till ännu en resa uppåt landet. Så stolt över mina rötter. Tack för fina rader!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *