Idag fyller min tjej 8 år. (Det här är hennes kalasinbjudan) ÅTTA år! Jag menar kolla, det är en hyffsat stor tjej som bor hemma hos oss.
Just i maj så reflekterar jag alltid bakåt. Med Mira i magen så gick jag upp drygt 30 kilo. Passerade 90 kilo och slutade väga mig när det var några veckor kvar. Samma sak med Elis. Min kropp tycker tydligen att det är så mycket extra som behövs för att föda barn.
Minns när jag var första gången till barnmorskan och jag redan gått upp ett gäng kilo. ”Ja, du äter väl mer än vanligt” sa hon.
”Nej, jag äter mindre” sa jag.
”Det tror du bara, du småäter säkert mer”.
”Så är det säkert för många, men jag VET att jag äter MINDRE än vanligt” sa jag. Och jag hävdar det fortfarande. Min ämnesomsättning förändrades. Jag brydde mig inte hur mycket jag gick upp i kilon så länge jag mådde bra. Men det är lite roligt att tänka sig att jag i kilon gått upp och ner och upp och ner en hel Sofie till!
Även om jag tycker livet var lite tråkigare som gravid så mådde jag väldigt bra. Det är bara att tacka mamma och pappa för generna, men sedan är jag övertygad om att träningen hjälpte till. Anpassad träning med fokus på att ha en stark kropp som klarar av att bära omkring på en jättemage. (Läs den här boken! Och ja, jag är partisk för jag har formgett den, men jag har skummat alla gravidträningsböcker på svenska och hävdar att den här fortfarande är den bästa!)
Och yoga. Och där gäller det att hitta en yoga som man gillar. Jag testade ett gäng olika men föll till slut för Vivekas på Atmajyoti (hon har också gett ut en bok)
Utan att bli alltför sentimental så minns jag förlossningarna som två helt galna äventyr. Tack vare profylaxandning så kunde jag njuta (ja, du läste rätt!) av den helt vansinniga upplevelsen det är att föda barn.
Oups, skulle bara skriva grattis till Mira och så blev det ett gravidinlägg.
0 reaktioner på ”Åtta år och två av mig!”
Vad lika ni är!
Eftersom jag tycker hon är av de två finaste som finns så får jag tacka för komplimangen 🙂
Och vilken grymt snygg inbjudan!