Heja superLisa!

Det här är min syster Lisa. Lisa är en av de mest fantastiska människor jag känner. Hon kan renovera ett hus och ta en paus för att göra en Ironman. Det finns bara en enda sak som Lisa faktiskt är rätt dålig på och det är att sitta still, ta det lugnt, göra ingenting, vissa kallar det slappa.

Torsdagen innan vi åkte på träningsläger (läs ordet igen, TRÄNINGSLÄGER) så fick Lisa konstaterat att hon har inte en utan två stressfrakturer i underbenet. Läkaren sa att hon ska vila. Helst ta bilen fram till dörren på jobbet.

Nu har vi varit på träningsläger i tio dagar. Tidigare har vi pratat om att en riktig mardröm är att vara på just träningsläger och inte kunna träna.

Men i vanlig Lisa stil så har hon gjort det bästa av situationen. En minut efter läkarbeskedet så omfokuserade hon och tog reda på vad hon faktiskt KAN göra. Två minuter senare hade hon köpt ett flytbälte och packat ner den i cykelväskan. För cykeln tog hon med, fast med vanliga pedaler för det kändes obehagligt att klicka ur spd-pedaler.

Förmågan att se det positiva i alla situationer. En av Lisas många superkrafter. Kan ni ge henne en peppande kommentar, eller bra tips om ni själva varit med om en stressfraktur.

Ge ett heja till superLisa helt enkelt!

På fotot ser ni även Tommy, han drog axeln ur led lördagen innan avfärd men även han fokuserade på vad han faktiskt kunde göra. Ett tag gick vi under namnet Team Rehab, därav fotot.