Idag hade jag 5 kilometer löpning på mitt träningsschema så jag tänkte passa på att springa efter att ha hållt ett yogapass på lunchen. Upp på löpbandet och iväg. Så långt allt bra.
Men sedan. 100 meter segar sig fram. 200 meter. Men på allvar hur kan det vara så trist? Man gör samma sak, lyfter fötterna men det känns 100 gånger jobbigare, eller framförallt tråkigare än utomhus. När jag precis börjat träna triathlon och fick scheman av bästa Pasi så minns jag hur jag efter si så där två veckor hade ett löpbandspass inbokat men det gick inte. Jag kunde inte förmå mig att springa så länge, så långt på band.
Ringde Pasi och sa att det här går inte. Det blir ingen Ironman för mig i sommar. Han bara skrattade och sa ”men spring ute då”. Eller gör något annat tills det går att springa ute. Så det gjorde jag och det gick bevisligen bra.
Idag konstaterade jag igen att no löpband för Sofie. Jag pinade mig igenom fem kilometer. För mig är det stort att jag faktiskt älskar att springa, jag ska inte förstöra den glädjen genom att ställa mig på ett band.
Hur överlever ni löpbandspassen? Alla tips är välkomna!
0 reaktioner på ”HATA löpband!”
Survive the treadmill;
Inga distanspass
Endast intervaller och snabbdistans.
Måste gå snabbt så du inte kan tänka på att det trist.
Endast lugnt om det handlar om ett vad eller liknande:) typ jag springer 30K bara för att visa för mig själv eller någon annan att jag har psyket!
//Tuggarn
Jag kan ibland springa halvmaror på löpband. Tänker att det gör mitt pannben tjockare. Just nu har jag skadat knäet och har precis kunnat börja springa igen och då är löpbandet bäst för jag måste springa fort och uppför för att inte få ont!
Den enda gång jag springer på löpband är när jag är på löplabbet och ska köpa skor. Då ramlar jag nästan av bandet… Tycker det är läskigt och tråkigt på samma gång. Ingen bra combo alls…. Nej ute får det bli! Om det så krävs ett par icebugs (och därmed en extra tur på löplabbets löpband…)
Jag har ÄNTLIGEN börjat komma över löpbandstristessen, men det kräver grymt bra musik, intervaller, fartlek eller kortare distanser. Hoppas verkligen att isen smält bort när mitt marathonschema börjar spruta ur sig längre distanser..
Det enda som fungerar är intervaller så man får lite tider att hålla koll på. 5 km distans går fetbort. Bonus den gången jag hamnade på ett band som bara visade miles/hour eller minutes/mile lite random som den kände för det. Ägnade hela passet åt att översätta tider. Superb tråk-distraktion.
Jag springer aldrig på löpband. Skaffa ett par schyssta skor med dubbar istället!
När jag väl värmer upp på gymmet blir det ofta 2 km…om jag känner att jag orkar så ökar jag farten så kommer jag i mål snabbare.
Jag tänker alltid att jag är som en travhäst, låter nästan som en, som travar på för att bli bättre på hålla tempot och vinna V75.
Hästar är ett riktigt kraftpaket.
Upp med huvudet och kolla inte så mycket på panelen, öka och minska farten efter vad du orkar…vips!
Löper på band några timmar i veckan för att det är det enda som mina knän fixar…
Tips: Koppla in hörlurar till löpbandets tv-monitor, utnyttja något av alla de löpprogram som finns (utmanande om man väljer hög hastighet och nivå på backarna), utmana dig själv och bestäm dig i förväg hur passet ska se ut – är man riktigt trött så förstår man inte att tiden går extremt långsamt på ett löpband;-)
Men egentligen längtar jag till tiden då jag kunde springa fri som vinden utomhus…
Tycker det är märkligt att något som är så härligt utomhus är så tråkigt inomhus på band. Jag dissar löpbandet helt! Tycker inte att det är kul på något sätt. Så jag förstår dig!