En vanlig dag på Playitas

En vanlig dag på Playitas. Morgonyoga. Frukost. Cykeltur.

Vissa vägar är nästan för bra för att vara på riktigt. Bra asvalt och ingen trafik…

Torsdag hängde jag på Playitas egna cykelguider. Och fick uppleva det första negativa med stället.

Två spanjorer som bägge cyklade längst fram och pratade spanska med varandra hela tiden. Vi verkade mest vara något irriterande bihang bak. Många hängde inte med, men de märkte inte guiderna. Ena guiden ställde sig upp och cyklade lite när han kände för det (Ok, om man gör det när det blir riktigt brant uppför, men det var INTE där jag irriterade mig på det…) I nerförsbackar så trampade de inte utan satt och pratade med varandra, vi andra låg bakom och bromsade. Men framförallt var det att de i princip aldrig tilltalade gruppen, inte gick igenom en enda sak. Kan tycka att det är lämpligt att snabbt dra igenom hur man cyklar tillsammans när man får en grupp på cirka 20 personer som aldrig cyklat ihop.

Men när man är i cykelhimlen så är det svårt att klaga. Dagens tur var ändå bra och det fanns en och annan trevlig cyklist i gruppen.

Sprang några kilometer när jag kom tillbaka. Ville kika på hur löpslingorna såg ut. Har inte sett en enda bild med platt löpning från Playitas. Nu förstår jag varför. Det är inte platt. Men det finns fina böljande vägar som är färgmarkerade.

Luuuugn löptur. Galen värme mitt på dagen.

Mötte upp Marie för ett dopp i havet och sedan god lunch.

Funktionell styrketräning med Henrik.

Robert Kronberg och Daniel drar och trycker omvartannat.

Lena Kaulanen och jag. Förutom att njuta av träning så går hon en cykel och pulsbaserad träningskurs. Så himla kul att hon också var nere, en grym bonus! Lena och jag hoppade fallskärm (fyrmannalaget 70+) ihop för några år sedan, och jag minns det som den roligaste hoppningen jag gjort på mage!

En timme poweryoga gjorde gott för min kropp.

Vi hann med ett föredrag. Mustafa Mohammed berättade om sin träning.

Avslutade träningsdagen med ett grymt axelpass med Krister och Gyula.

Och så tvingade jag ner Marie i poolen för att jag ville ta en bild på henne i solnedgången. Vissa dagar är bra, andra är ännu bättre. Torsdag var en av de där dagarna som jag konserverar och sparar till de lite gråare dagarna. Playitas tack för den här gången.