Sofie på sommarlov. Foto taget idag, på 4000 meters höjd av bästis Hans.
Vissa åker till sin sommarstuga på landet under sin semester. Vår sommarstuga är en rätt sunkig husvagn i Gryttjom där Stockholms fallskärmsklubb har sin bas. Här har vi vårt flygplan och drygt 100 vänner att hänga med.
Jag har hoppat fallskärm sedan 1993, och funderar lite då och då på att sluta. Men så kommer våren och den blå himlen, jag åker upp till fallskärmsfältet och blir kär på nytt. Går den lilla grusvägen till klubbstugan, det luktar sommar blandat med flygbränsle. Jag tar en titt på vindstruten, den hänger idag. Ingen vind, perfekt hoppdag. Jag får 20 kramar innan jag öppnat dörren till köket. Äter min frukost på verandan medan man hör de första lifterna ropas upp i högtalarna. Pratar med människor från hela sverige eller hela världen. Tar kaffekopp nummer två för dagen och kramas med några till. Vissa såg jag igår, andra har jag inte träffat på ett år. Och en annan var det tio år sedan sist. Det är min lilla värld, en liten bubbla fylld med levnadsglada människor som jag älskar. Har väldigt svårt att släppa min sommarfamilj trots att jag för tillfället inte är den som springer till planet och gör 18 hopp på en dag (som ett lag här gjorde igår).
På kvällen har jag sprungit en vända, min lilla vända i skogen. Den som går rakt in i skogen, vid en åker och ut på en äng. Den som kändes så lång för några år sedan, känns nu kort men lika vacker. Säger hej till korna, fåren och till hästarna som flyttat in i en hage vid min stig. Luften är god, världen är vacker, kroppen är frisk och jag är på sommarlov!
Vad gör ni på ert sommarlov?
0 reaktioner på ”Sofie faller fritt”
fy fanken vad härligt!
Det är det, det är det!
Och du ser ut att ha det minst lika härligt just nu.
Men alltså, hur cool ÄR du egentligen 😀 !?
Inte som du, fast jag hade samma smeknamn som du ett tag för 100 år sedan 😉
Jag har sagt det förut och jag säger det igen…du imponerar mig BIG TIME! Vill också våga…
När du vill Helena, när du vill. Vi kan börja med kaffet på verandan och jobba oss uppåt 🙂
Hej, jaa- inga utropstecken här inte… Anledningen är för att jag är såå avundsjuk. Jag träffade vänner härom veckan ( hej ni som känner igen er från SMAKA o champagne provningen) som jag inte sett på många år. Mitt o Jörgens bröllop kanske? Nej lite senare än så, men det var verkligen som att vara hemma igen! Måste vi börja hoppa igen? Jaa – de ”små barnen” tjatar… Men hur ha råd? Jag saknar er alla! Hälsa om du känner för att krama några från mig också. Hej, hej och nya kramar // Helena
Idag avslutade vi med en ”sun-set”. Mats Andersson var med, Annika från forna Kifa också… kom, kom. Ni är saknade!