Bättre skidåkare med ett leende

När jag hoppar fallskärm så ilar det lite då och då i tänderna. När jag åker skidor gör det också det. Insåg idag att jag åker omkring och ler som jag är liiiiite galen i backen.

Dels så tycker jag att det är så vansinnigt roligt att åka skidor. Att hitta en linje och sedan åka hela backen ner så det bränner i låren. Men så har jag också insett att jag kan lura min kropp. Om jag ler och tar några långa andetag så tror den att allt är bra. Jag slappnar av, får ner pulsen och kan koncentrera mig på det jag håller på mig. Och just idag var det långa skärande svängar på berget, blandat med lite mer flödande svängar i lössnö.

Just nu njuter jag av varje sekund i Courmayeur. En mysig liten by i Italien. Det driver in lite moln hela tiden, men ibland så ser man bergen runt sig och leendet blir ännu lite bredare. På bilden är Hans, Ola, Marie, jag och några berg i bakgrunden.

Ola har det bra.

Jag och Marie gillar livet. Lite moln gör ingenting, det betyder mer lössnö till imorgon.

Att kunna få god mat och en riktigt bra kaffe var som helst gör om möjligt livet ännu lite bättre.

Lavinfara tre av fem. Igår åkte vi lite lössnö precis vid pisten, står i pisten nedanför och pratar då vi ser en lavin gå några hundra meter från var vi åkte. Den var liten och det gick bra för hela gänget som var i närheten, men man fick en liten påminnelse om att vara försiktig.

Imorgon tänkte vi oss en tur till La Thuile. Hoppas på många långa leenden även där.